Januari. Mycket om instrument

Efter snöfallet i slutet av november har det i princip varit snöfritt, men däremot is, is och åter is!
Det är bara allra närmast kusten man kan få uppleva lyxen att få gå på isfri mark.
Och så fort vädret är hyfsat blir det en utflykt till de trakterna.


Här är vi ute på en udde i närheten av Hårte och njuter av sol och medhavd fika!

Efter försäljningen av durspelet har jag, förutom mandolinen, även köpt en irländsk bouzouki (från Tyskland). Den är stämd som mandolinen (fiolstämning) fast en oktav lägre. Då blev det naturligt att göra om banjon (som tidigare hade amerikansk bluegrassstämning) till irländsk tenorbanjo, som även den har fiolstämning. Så nu kan jag spela på ett likartat sätt på alla tre instrumenten! (Tja, nu är ju alla tre instrumenten nya för mig så det tar väl några veckor innan jag behärskar dem till fulländning 😉 )
Instrumentet längst till vänster är en concertukulele, som Inga-Lis håller på att träna på.

Den här gitarren är en Levin byggd 1933 och var min mors. På den lärde jag mig mina första ackord som barn. Och det var en smärtsam upplevelse. Nylonsträngar fanns inte på den tiden utan det var vassa stålsträngar, som kändes ordentligt i barnfingrarna.
Sedan dess har den stått i en källare hos min syster och sedan något år i förrådet hos oss. Först hade jag tankar på att sälja den, men man får nästan ingenting för gamla, massproducerade Levingitarrer, så jag beslöt att behålla den. Lacken var ful och oxiderad på ytan, men varsam polering med rubbing (autosol) och behandling med instrumentpolish gjorde underverk. Nu är den en glänsande juvel!
Jag skickade efter nylonsträngar med ball-end, för vanliga strängar funkar inte på den här gamla typen av stränghållare.
Och nu visade det sig att gitarren dessutom låter riktigt bra!
Så den här gitarren säljer jag inte! Däremot har jag ett par gitarrer till, som jag ska sälja under våren. En Bjärton från 1977 och en nyare Yamaha.

Den här mandolinen är också ett nytillskott. Det är en tjeckoslovakisk mandolin från 1970-talet. Den fick jag för 145 kronor på nätverksauktionssajten Tradera! Den var rätt nött och krackelerad i lacken och en stämskruv hade fått sig en smäll så den var sned och sadeln hade en bit borta.. Vidare hade halsen böjt sig. Väldigt lite, men tillräckligt för att avståndet mellan strängar och greppbräda gjorde att den blev lite tungspelad.

Stämskruven gick bra att böja till och lacken slipades ner. Efter många lager med väldigt utspädd lack och försiktiga slipningar däremellan såg den nästan ut som ny.
En ny sadel tillverkades av en bit vit plast från en isskrapa till bilen.
Stallet slipades ner ett par mm och med nya strängar är den nu lättspelad och har dessutom en bättre klang än den andra, nya mandolinen.. En till liten juvel i samlingen!

I övrigt har det varit ett par rätt trista månader, så det har känts kul att ha haft en del att pyssla med.