Troligen sista resan norrut för detta år

19 september. Vi bestämde oss för att göra en tripp norrut innan det blir för mycket höst. Detta mest för att hälsa på min storasyster, som hunnit bli 85 år.
Hon bor i Umeå. men vi gjorde första stoppet vid Höga Kustenbron. Här har vi utsikt mot södra sidan av Ångermanälven, där vi hade ett hus i 32 år.

Dagen efter stannade vi för lunch i Lunde vid Sandöbron. Här strejkade arbetare för rimliga löner 1931, men företag satte in strejkbrytare viket ledde till oroligheter och demonstrationer. Då satte man in militär vilket slutade i en tragedi med fem ihjälskjutna människor. Efter detta har man aldrig mera satt in militär i arbetsmarknadskonflikter.

Väl framme i Umeå stannade vi vid småbåtshamnen i Lundåkern. Här har man inte kunnat stå på länge pga bygget av an gång- och cykelbro över Umeälven. Men nu är bron klar och vi kunde gå över till Bölesholmarnas ö- och kanalsystem. Men tyvärr har vi läst att man planerar att göra om hela området och då ska möjligheten att stå här med husbil försvinna.

Därefter gjorde vi ett besök på seniorboendet där storasyster bor. Hon har det inte så roligt i dessa coronatider. Hon får inte handla själv eller åka buss så hon är ganska isolerad. Som tur är har hon grannar som hon kan sitta och prata med i korridoren.

Efter besöket vände vi hemåt igen. Men det blev en mellanlandning i Köpmanholmen först. Nu är det betydligt färre Ulvö-resenärer och vi kunde få en parkering med havsutsikt!

Dagen efter blev det en rundvandring i den fina Herrgårdsparken innan vi styrde kosan mot Bergsjö igen.
Nästa tur blir en lite längre hösttur söderut för att besöka barn/barnbarn på västkusten, samt våra vänner i Malmö.

Hösten börjar med en septembertripp söderut

3 september. Efter ett stopp i Stugsund utanför Söderhamn (fantastisk pizza!) fortsatte vi vidare söderut. Vi hade tänkt oss Mariefred, men där var ställplatsen i centrum borta och de två övriga i närheten verkade trista. Så vi fortsatte och hamnade till slut i Trosa. Vädret är ostadigt och nu gäller det att vara där regnvädren passerar på natten. Och det lyckades vi bra med den här resan.

Lunchen dagen efter avnjöts ståndsmässigt vid Tullgarn, som en gång var "V-Gurras" sommarslott.

Ett önskemål denna tripp var Göta kanal. Och det blev det, närmare bestämt vid Kapten Billés i Norsholm, strax utanför Norrköping. Båtsäsongen på kanalen är i princip över, men en och annan slussning sker fortfarande.

5 september. Nu vänder vi norrut igen, till Åmmeberg vid norra Vättern, inte långt från Askersund.

Ett fint ställe. Här var tidigare anrikningsverk och utskeppningshamn för Zinkgruvan och här finns ett antal industriminnen.

Mörka moln på himlen, som här i Fagersta, men vi lyckas fortfarande parera det mesta regnet.

Vi hade tänk vara ute en dag till, men i Järvsö blev hotet om regn överhängande, så vi fortsatte hem i stället. När vi kom fram till Bergsjö möttes vi av dubbla regnbågar alldeles framför bilen.

En av mina favoritsysselsättningar under hösten är svampplockning. Under augusti var det dåligt med svamp, bara lite riskor, rimskivling och taggsvamp. Men under september var det katastrof, nästan ingen svamp alls. Så det behövs nog en hel del regn för att det ska bättra på sig.

Väl hemma kom vi på att vi hade en jättehummer kvar i frysen. (Vi fick två stycken i julklapp av yngsta dotterns familj, vilka bor vid västkusten, och där svärsonen är en skicklig hummerfiskare.)
Förra gången jag skulle klyva hummern gick det så där, men den här gången lyckades det bättre. Övning ger färdighet..

Vi avnjöt den med rostat bröd med romsås från Vilda Fisken i Stocka. Gott, men det är nog ändå frågan om inte välmatad krabba är godare. Hoppas inte svärsonen läser detta, sånt skräp som krabba äter han inte..