Maj i Bergsjö. Regnigt, kallt och blåsigt.

Den 7:e maj. Så var vi då hemma i Bergsjö igen efter en resa på nästan 6 månader och 1 149 mil.
Och hemma blev vi rätt länge. Maj blev en väldigt regnig och framför allt kall och blåsig månad. Men till slut bestämde vi oss för att åka ut med husbilen i alla fall.

 Den 29:e styrde vi kosan till Stenegård i Järvsö.

Anledningen var en spelning med Anders Henriksson och Bengan Jansson. Anders är en väldigt duktig fiolspelare och Bengan kompade smakfullt på sitt dragspel, som lät mer som en orgel. Spelningen var egentligen ett skivsläpp av deras senaste skiva tillägnad hälsingegårdarna och förutom musiken bjöd de på vitt vin och jordgubbar!
På kvällen var det regn, blåst och lite åska, men dagen efter höll det upp så vi kunde gå en långpromenad på Kyrkön, mitt i Ljusnan.

Nästa dag vände vi tillbaks mot Hudiksvall och nästa kulturella evenemang, en teateruppsättning vid namn 1721. Den handlade om när ryssarna en majdag skövlade och brände ner hela staden utom ett hus - Djupestugan. Där bodde en fiskaränka och hennes dotter. Enligt sägnen blev en rysk officer blixtförälskad i den vackra Anna och skonade deras lilla stuga. Och den finns fortfarande kvar i den östra stadsdelen.

Teaterföreställningen var mycket sevärd och är den första i en trilogi om Hudiksvalls historia.

I ensamblen ingår 59 skådespelare och ett par av de mera kända är nog Östen Eriksson och Jens Kristensen från Östen med resten. Det var ett omväxlande skådespel som bjöds, med dramatik, humor, sång och akrobatik. Så man glömde nästan regnets skvalande utanför..

Tyvärr fortsatte regnandet hela natten och även dagen efter. Så det fick räcka med  husbilsåkande för denna gång och vi åkte tillbaks till lägenheten i Bergsjö igen.
I morgon är det juni och då ska ju sommaren börja. Hittills har det ju knappt varit någon vår utan mest höstrusk.
Hoppet är det sista som överger en, säger man ju 

Tillbaks i Sverige igen

Så har vi då än en gång parkerat utanför Görans hus i Malmö. Idag läste vi för första gången sedan november en riktig, svensk papperstidning! På affären köpte vi även isterband och inlagda, skivade rödbetor! Vissa saker som man är van vid hemifrån kan man köpa på IKEA-butiker, men inte allt.  Så det är en del saker som man får abstinens av, efter så lång tid utomlands.
Under de fem vintrar vi varit iväg med husbilen har vi sammanlagt bott utomlands i mellan 2 och 2½ år, till största delen i Spanien och Portugal.

I parkområdet intill Görans hus brukar vi promenera med Yoki. En liten bit längre bort syns Rosengårds gråa kaserner.

Det har alltid funnits vildkaniner i parken,men så orädda som nu har vi aldrig varit med om.

Middag med Inga-Lis barndomskompisar. Kul att Ulla (mor till Göran och Eva) var så pass pigg denna gång, att hon kunde vara med.

På söndagen när vi åkte från Malmö var vädret hyfsat, men eftersom det skulle bli sämre nästa dag så åkte vi bara en kort bit. Det blev Kivik på Österlen. Det märks att säsongen inte kommit igång än, för det var glest med både båtar och turister.

Som vanligt stod Fritif Nilsson Piraten staty nere vid hamnen. Han ligger begravd på Ravlunda kyrkogård (en liten bit härifrån), under gravstenen med den berömda inskriptionen..

Nästa dag åkte vi vidare norrut, men först blev det ett besök på Kiviks musteri.

Tanken var att vi skulle stanna i Växjö på parkeringen vid Invandrarnas Hus, men där var det nu en byggarbetsplats. Och inte bara där, det var ett rejält trassel med vägbyggen och annat så vi åkte till Alvesta i stället. Där parkerade vi för natten vid ett badhus. Badhus är för det mesta ett hyfsat alternativ, om man inte hittar något bättre.

Nästa dags slutmål blev Öster-Malma, Jägarförbundets konferans- och kursgård i Sörmland. Det är ett väldigt vackert ställe.

Här finns olika vilthägn att titta på, bl.a. med viltsvin.

Man har en gårdsbutik här där man kan köpa lite av varje, bl.a. äldre sorters karamellar, t.ex. tuggimmit Bugg och Violpastiller. På natten passerade ett rejält regnväder.

Från Öster-Malma körde vi förbi Strängnäs, Uppsala och till Öregrund. Här var gästhamnen, som vi legat så många gånger i, helt tom på gästande segelbåtar.

Vi kostade på oss att gå ut och äta på restaurang för att fira, att vi än en gång fått vara med om en så fantastisk resa. Denna gången har jag inte använt kameran en enda gång, utan alla foton är tagna med en mobiltelefon, av absolut inte senaste modell. Det är ju inte kvalitén på bilderna som är det viktiga, utan minnena.

Det här blir sista övernattningen i husbilen den här resan. I morgon åker vi hem till Bergsjö.