Spanien igen, husbilsfirman i Sevilla

Så var vi då i Spanien igen. För att ta sig ner mot sydkusten måste man förbi Sevilla, en storstad med över 7 millioner invånare. Orsaken är ett stort, delvis väglöst träskområde närmare havet.

I utkanten av Sevilla stannade vi hos en husbilshandlare, av två anlednngar. Dels för att montera på en skena till förtältet under markisen (skenan inne i markisen gör att tältet inte sluter tätt mot väggen) och dels för att skaffa en takbox. Skenan fick vi monterad nästa dag vilket innebar att vi övernattade här. De hade en ställplats med vatten, tömning och möjlighet att tvätta husbilen, vilket var välbehövligt, Takboxen fick beställas, vilket innebär att vi måste tillbaks hit igen om ett tag.

När vi kom hit, vilka var inte här om Inger och Ingemar. Det blev en stunds trevlig samvaro på kvällen, när de bjöd in oss på ett glas vin.

Sista dagen i Portugal denna vinter

När vi klev ut på morgonen upptäckte vi att våra grannar var Inger och Ingemar (med Ingers blogg), vilka vi träffat i Galé tidigare. Det blev ett trevligt återseende. Inger brukar kalla Yoki för knottet, men han verkar inte ta illa upp..

De skulle åka mot Sevilla idag och senare ner mot San Lúcar de Barramera, en bit ifrån Jerez.

Vi gick en morgonpromenad i staden.

Staden har ovanligt raka gator jämfört med de portugisiska städer vi besökt och verkar lätt att hitta i.

Centrum är rätt modernt med gågator och mängder med kaféer, barer och pizzerior.

Däremot sämre med genuina portugisiska restauranger.

Massor med affärer finns här.

Det finns även försäljare med vagnar, där man säljer rostade kastanjer.

Och gatumusikanter.

Lite svalare idag, 17 grader, men åter en molnfri himmel. Det gör att det blir rätt kallt på natten. I morse var det bara 8 grader.

Vi har träffat många här som väljer att vara kvar i Portugal hela tiden, tills de åker hem igen.

(Och vi har träffat många som har husbilen som enda hem, även i Sverige.)

Men vi kommer i morgon att åka över till Spanien. Även om Portugal är ett härligt land med trevliga människor, så vill vi ha den omväxlingen.

Det har varit en jättebra tid här. Det var meningen att vi skulle stanna i Portugal några veckor, men vi blev kvar i tre månader!

Här åker vi över gränsfloden Guadiana.

Portugal till höger och Spanien till vänster på bild.

Portugisiska vildhundar och Villa Real

Åter en dag med strålande sol och klarblå himmel. Naturligtvis en morgonpromenad längs stranden igen.

De portugisiska vildhundarna gillar vi mer och mer. Vänliga, snälla och oförstörda av olämpliga ägare.

 Här på ställplatsen är det två som håller till rätt ofta. Båda har Yoki hälsat på.

På bilden ovan den större av dem, som hälsar på grannens hund.

Det var rörande att se hur försiktigt han hälsade på lilla Yoki!

Här har den mindre varit och morsat på Yoki.

Men lite försiktig får man ju vara. En av vildhundarna som hållit till i flera år bland husbilarna i Silves fick en knäpp efter tornadon och blev aggressiv. Polisen fick åka dit och avliva den.

Det finns organisationer som tar hand om hemlösa hundar, veterinärbesiktigar, avmaskar och vaccinerar dem (och förser dem med giltiga papper) och försöker hitta ett hem åt dem. Vi har träffat på flera som fått en trofast vän på det sättet.

Efter några dar lämnar vi det här fina stället för att åka till en ny plats, innan vi lämnar Portugal för denna gången. Det fick bli Villa Real de Santo António vid spanska gränsen, en resa på drygt en mil.

På bilden gränsfloden med Spanien på andra sidan.

För de som gillar nyårsfyrverkerier är det populärt att vara här på nyårsafton. Först kommer tolvslaget på andra sidan och en timme senare här.

Trots att det ”bara” är 21 grader i skuggan så blir det riktigt hett i solen. En kall Sangria är inte fel..

Vi åt middag på en restaurang idag. Det blev en Algarvespecialitet, en fantastisk god skaldjursgryta (cataplana).

När vi stod i Manta Rota var vi de enda svenskarna där, men när vi kom hem från restaurangen såg vi att en svensk bil parkerat intill vår.

Snäckfiskare

Vaknade till strålande sol och en klarblå himmel. Nu är perioden med ostadigt väder över för den här gången och väderprognosen lovar vackert väder de närmaste veckorna.

Läste att husbilsfolket i Silves hade gjort en insamling till förmån för stadens behövande. Det blev en summa på över 10 000 i svenska kronor och bl.a. hade rullstolar köpts in till handikappade som inte hade råd med detta.

Det är många husbilar som återkommer varje vinter till Silves och man sa att man ville ge tillbaks lite till den vänliga staden. Antalet husbilar som brukar stå på parkeringarna vid badhuset ligger mellan 100 och 150!

Den stora fördelen med den här ställplatsen i Manta Rota är den korta promenaden till en milslång strand. Men det är även nära till restauranger och en livsmedelsaffär. I alla livsmedelsaffärer kan man köpa vin och sprit, men cigaretter får inte säljas där utan endast i tobaksaffärer eller vissa kiosker.

Naturligtvis blev det en lång förmiddagspromenad! Ovan Yoki med en leksak i munnen.

Det är svårt att låta bli att plocka vackra snäckor.

Snäckfiskare som rensar fångsten. Vi är inte så förtjusta i de små snäckorna, mest ett jäkla pyssel för väldigt lite.

Men de är populära, många går och plockar för hand.

Efter ett par kilometer kom vi fram till en å, som gjorde att vi fick vända.

Bakom ån en liten by och även här står det husbilar.

Det finns ingen snö som gnistrar här, men i stället ett glittrande hav. Och det tycker vi nästan är bättre..

Tavira - Manta Rota

Det blev en förmiddagspromenad via marknadsplatsen och genom apelsinlundarna.

På bilden en liten del av den pampiga marknadsplatsen. Används bara till en liten marknad en gång i månaden, annars står den outnyttjad. Det finns många exempel på hur man byggt utan större eftertanke.

En grönsaksodling längs promenadvägen. För några veckor sedan var det bara småplant och nu är det redan bl.a.  stora blomkålshuvuden. Det måste växa bra i den röda lerjorden.

Vit ginst.

Algarves snö. När blombladen blåser från mandelträden ser det nämligen ut som det snöar.

Och blombladen kan ligga i små drivor under träden.

Vi lämnade Tavira och åkte till den lilla staden Manta Rota, en sträcka på drygt 1 mil.

Här stängde polisen parkeringen och bötfällde husbilarna för ett par år sedan. Det blev en stark reaktion från affärs- och restauranginnehavare, vilket ledde till att nu får bara husbilar parkera här (mot en avgift på 4,5 euro per dygn). Man har ordnat med färskvattenpåfyllning samt tömning av gråvatten och toalett. Dessutom håller man på att installera eluttag och wifi.

Ställplatsen ligger väldigt nära en milslång strand, bara en sanddyn emellan.

Längst bort på stranden anar man staden Villa Real (de Santo António – det finns även ett annat Villa Real i Portugal), där gränsfloden mellan Portugal och Spanien rinner.

Manta Rota är en fin liten stad med många nya fina hus. Gult och blått verkar vara favoritfärger.

Men det finns även äldre hus med de klassiska kaklade väggarna.

 Murade grillar tillhör standardutrustningen, inte bara för villor utan ofta också på lägenhetsbalkonger.

Sportfiske är populärt överallt.

Kvällspromenad ut till stranden på en av träspångarna, som går över sanddynen. Buskar med den vita ginsten blommar lite överallt här.

Fullmåne över dynen och Villa Real.

Solnedgång över ställplatsen, klockan halv sju portugisisk tid. Eller halv åtta svensk tid, vilket klockan är bara en mil österut. (Spanien har samma tid som Sverige.)

Portima - Galé - Tavira - och dessa fransmän

I dag en mellandag med sol och upp till 17 grader i skuggan.

Fördelen med ställplatsen Portimão är närheten till stranden. Stranden är lång så det blir rejäla promenader i sanden, vilket uppskattas inte minst av Yoki. Nackdelen är att det saknas el på ställplatsen och det är väldigt många husbilar här. Det innebär att det är många elaggregat som surrar här. Det gäller att hitta en plats så långt ifrån elaggregat som möjligt. Vi gillar alltså inte surret från elaggregat.

Det är hundförbud i de flesta restaurangerna här (skylt på dörren), men det verkar inte gälla Yoki. Vi blir oftast glatt invinkade, han får en skål med vatten och ibland även hundgodis av den trevliga personalen.

T.o.m. på mindre livsmedelsaffärer har han fått komma in.

Efter ett par dagar i Portimão, så tänkte vi testa en annan ställplats, i Alvor. Den låg väldigt fint nere vid havet, men tyvärr var den lerig så vi struntade att köra in där. Jorden här är kraftigt rödfärgad och lerig. Efter en regnskur tar det dagar innan vattnet har sjunkit ner i jorden, så att den kan torka upp. Så är det risk för regn så är det grusade eller asfalterade platser som gäller.

Vi åkte tillbaks till Galé för att kolla om campingkortet kommit. Men tyvärr verkar det som det kommit på avvägar. Paulo skulle kontakta posten, så att de gör efterforskningar vad som hänt.

Eftersom ställplatsen i Galé var fullbelagd (som den ofta är) så åkte vi till Albufeira.

Dagen efter var det mulet och en del lättare regnskurar. Men hyfsat varmt,16 grader.

Eftersom inget nytt framkommit om campingkortet och boken så gav vi upp vårt väntande. Posten någonstans har strulat bort paketet! Men jag har ett kvitto på köpet, så vi får hoppas att det duger i stället för det försvunna campingkortet.

Vi beslöt att åka vidare till Tavira av flera orsaker. Dels för att hälsa på bekanta, dels för att det var dags för stortvätt. Polisens camping har nämligen billiga tvättmaskiner. Och så var det dags för klippning för min del och vi kände till en bra och billig frisör där.

Tyvärr var det nästan fullbelagt, men eftersom vi bara skulle stå där en natt fick en dålig plats duga.

Och tyvärr massor med fransmän på campingen. Fransmän tycker vi allt mer illa om. Grisiga, tar för sig utan att bry sig och allmänt stöddiga och otrevliga. Visst finns det högljudda och stöddiga tyskar, men det är inget mot fransmännen. Det har varit en hel del tjafs och bråk med fransmän här på campingen har vi fått höra. Så det är många här som delar vår uppfattning om dem.

Ett par av flera exempel: När en tvätt var klar kom en fransyska och tog vår kasse, så Inga-Lis fick rycka tillbaks den under det att fransyskan gormade på franska! De har blivit anmälda för receptionen eller tillsagda vid flertal tillfällen. Men då kan det också gå illa: en tysk hade sagt åt en fransman att plocka upp efter sin hund. Sedan hade någon slängt in hundskit i tyskens förtält!

Naturligtvis är inte alla fransmän så, men tyvärr allt för många.

Portimão igen

Eftersom vi börjar känna oss rejält rastlösa, beslöt vi att åka någon annanstans, för att åka tillbaks till Galé om ett par dagar (för att se om campingkortet kommit).

Det pissiga vädret med växlande molnighet och regnskurar fortsätter, så det blev det Portimão igen.

Där kan man stå på asfalt i stället för någon lerig grusparkering.

Utsikt över ställplatsen från fortet.

Det finns naturligtvis hemlösa även här. Så här bor någon i ett öppet utrymme under fortet. I alla fall en säng, tak över huvudet och bord med lite ljus på. Och ”konst” på väggarna...
Snacka om att bo i ett hål i väggen!

Här går en brant kullerstenstrapp ner mot en stig på en smal bergskam, med 20 – 30 meters stup på båda sidor. Man är nog en självmordskandidat om man ger sig ut på den vandringen!

Cykeltur till Armação, träffade Lasse och Solan

Så gott som inget regn, så vi bestämde oss för en lite längre utflykt. Vi cyklade till Armação de Pêra igen, en trevlig liten stad.

Sista biten lämnade vi cyklarna, så att Yoki skulle få springa lös i sanden.

Strax innan mötte vi Lasse och Solan, vilka hade gått hela vägen hit.

Det finns flamingos här också.

Liksom vildhundar. Men vildhundarna upplever vi inte som något större problem, de är försynta och försiktiga. Värre är det med hundar med matte och husse som har hunden lös och tror de har pli på den.

Vi slog följe med Lasse och Solan på lite stadsvandring. Lunch som vanligt på Doras.

Ännu ett vårtecken – den växt som i Spanien heter Uña de gato (kattklo) börjar blomma.

Blåst och regn i Galé

I natt har vi inte sovit gott. Regnskurar som dånade mot taket samt hårda vindbyar så att bilen skakade.

Men det var de som råkade mer illa ut. Klockan tre i morse hörde Solan (heter egentligen Solveig) och Lasse ett ljud, som de trodde var någon gren som tog i husbilen. Men när folk började lysa med ficklampor tittade de ut och såg att ett träd hade rasat mellan deras och den engelska grannens bil. Det var ett dött träd, som borde ha tagits bort för längesen. Som tur var blev det ingen större skada, bara några rispor.

Nederst Solan och Lasses bil och överst engelsmannens.

Dagen fortsatte med växlande molnighet, regnskurar och kraftiga vindbyar.

Campingkortet har fortfarande inte kommit och för lite omväxling hade vi tänkt åka någon annanstans, men när vi kollade vädret såg vi att det skulle vara ännu sämre runt omkring. Så vi blir kvar här i dag också. Men det blir inga längre promenader, om man vill undvika rengskurarna. Och den kallaste dagen på mycket länge, bara 12 grader. Vi såg att det har varit minus 27 i Uppsala i morse...

Den bambuliknande växt som heter spanskt rör, som växte i våtmarksområdet i Peñíscola växer lite överallt här.

Besök av Conny, Siv och Totte

I dag kom Conny, Siv och deras hund Totte och hälsade på från Tavira, där de är kvar på campingen.

Yoki blev naturligtvis jätteglad att träffa en av sina bästa kompisar igen!

Väderleksrapporten hotar med regn och kraftig blåst i natt, så vi har surrat fast våra cyklar vid ett träd. Men vi tröstar oss med att det är minus 20 i Kramfors..

Elcyklarna har vi inte ångrat en sekund att vi köpte. De är kanon när vi cyklar till en affär och handlar och har uppförsbacke hem. När vi är på cykelutflykt med andra kan vi låta bli att använda eldriften och då är de lika lättrampade som de cyklar vi hade tidigare.

Under strandpromenaden i förmiddags hoppade Yoki upp på en klippa. Det var bara det att där var det ett stort vattenfyllt hål, som han hoppade ner i. Men han simmade helt lugnt in till den branta kanten och lyckades ta sig upp för egen maskin!

Vi har ett par grannar från Askersund, Inger och Ingemar. Inger har en riktigt bra blogg, där vi finns med (den 17:e januari): http://ingerhl.wordpress.com/

Halvfärdiga hus, misskötta palmer och vårtecken

Vi är inne i en period med lite sämre väder nu, så vi börjar så smått fundera på att åka över till Spanien snart.

I alla fall 17 grader i dag, så det blev en härlig morgonpromenad längs stranden. Men lite regn också, mest varje dag framöver.

Här finns flera träspångar där man kan gå eller cykla över sanddyner eller våtmarkerna.

Även här finns avstannade byggprojekt där byggställningarna är kvar och börjar rasa.

Och stora skogar med misskötta palmer. Bara palmerna kostar en tusenlapp styck att plantera, efter vad vi hört. Det är en riktigt deprimerande syn.

Bättre är alla vårtecken, som att mimosaträden börjar att knoppas.

Storkarna parar sig.

På vägen hem gick vi över en äng och Inga-Lis plockade en bukett med ängsblommor.

Vi får se hur länge vi stannar här i Galé.

Det beror på när boken och ACSI campingkortet för 2013 kommer, som Anja postade för några dagar sedan. Det ger en stor rabatt på många campingar, vilket det blir mer av i Spanien.