Tavira - Manta Rota

Det blev en förmiddagspromenad via marknadsplatsen och genom apelsinlundarna.

På bilden en liten del av den pampiga marknadsplatsen. Används bara till en liten marknad en gång i månaden, annars står den outnyttjad. Det finns många exempel på hur man byggt utan större eftertanke.

En grönsaksodling längs promenadvägen. För några veckor sedan var det bara småplant och nu är det redan bl.a.  stora blomkålshuvuden. Det måste växa bra i den röda lerjorden.

Vit ginst.

Algarves snö. När blombladen blåser från mandelträden ser det nämligen ut som det snöar.

Och blombladen kan ligga i små drivor under träden.

Vi lämnade Tavira och åkte till den lilla staden Manta Rota, en sträcka på drygt 1 mil.

Här stängde polisen parkeringen och bötfällde husbilarna för ett par år sedan. Det blev en stark reaktion från affärs- och restauranginnehavare, vilket ledde till att nu får bara husbilar parkera här (mot en avgift på 4,5 euro per dygn). Man har ordnat med färskvattenpåfyllning samt tömning av gråvatten och toalett. Dessutom håller man på att installera eluttag och wifi.

Ställplatsen ligger väldigt nära en milslång strand, bara en sanddyn emellan.

Längst bort på stranden anar man staden Villa Real (de Santo António – det finns även ett annat Villa Real i Portugal), där gränsfloden mellan Portugal och Spanien rinner.

Manta Rota är en fin liten stad med många nya fina hus. Gult och blått verkar vara favoritfärger.

Men det finns även äldre hus med de klassiska kaklade väggarna.

 Murade grillar tillhör standardutrustningen, inte bara för villor utan ofta också på lägenhetsbalkonger.

Sportfiske är populärt överallt.

Kvällspromenad ut till stranden på en av träspångarna, som går över sanddynen. Buskar med den vita ginsten blommar lite överallt här.

Fullmåne över dynen och Villa Real.

Solnedgång över ställplatsen, klockan halv sju portugisisk tid. Eller halv åtta svensk tid, vilket klockan är bara en mil österut. (Spanien har samma tid som Sverige.)