Vidare mot Portugal

9 januari. Det är dags att lämna Malaga och Medelhavet för denna gång (tack Solan och Lasse för en trevlig tid - vi ses säkert igen), men först en biltvätt i Torre del Mar, där en Repsolmack har en flyttbar ramp, så man kommer åt att tvätta taket på husbilen också. Fy fan vad det såg ut!! Vi spolade, skrubbade och höll på på. Till slut var det någorlunda rent mellan fläckarna på taket och då fick det duga .

Vi åkte nordväst från Malaga upp genom kustbergen och efter ett tag var vi uppe på den spanska högplatån igen. Först stannade vi på en ställplats i en liten stad, men där var en trång parkering rakt in i muren på en tjurfäktningsarena. Dessutom verkade omgivningarna tråkiga, så vi fortsatte till en camping där vi varit förut. Där hade vi i alla fall el och wifi så vi kunde titta på svensk TV. Tja, wifi'n var bara i receptionen, men med hjälp av lite pejlande med min hemmabyggda parabol så fungerade det jättebra!
Morgonen efter var det svinkallt (2-3 grader och lite frost här och var).

Den fortsatta resan mot Sevilla bestod av kanonbra väg, men lite trist natur. Enorma olivodlingar med olivoljefabriker och nyplanteringar av olivträd och någon stad emellanåt. Varför vi åker mot Sevilla beror på att det helt enkelt inte går att åka längs kusten. Där är ett enormt träskområde och nationalparken Donana, med väglöst land. Man måste helt enkelt upp till Sevilla för att ta sig till Portugal. Donana anses (av Spanjorerna i alla fall) som det viktigaste naturskyddade området i Europa.

Men här och var dyker en vacker bergstopp upp.

Infarten till Sevilla liknar de flesta andra större spanska städer.

Sevilla är bara lite större än Malaga, men betydligt jobbigare att passera. Det är en intensiv trafik och ideliga avfarter och filbyten under en lång sträcka. Inga-Lis körde med den äran och jag hjälpte till med att hålla koll på vilken fil man för tillfället skulle ligga i. När vi till slut kom till bron över floden Guadalquivir, så visste vi att vi började så smått närma oss slutet på stan.