lördag, juni 20, 2020

Juni, och mycket hålla tummarna

9 juni. Verkstaden hittade inte felet, utan provade med att rengöra några kontakter. Så det var bara att hålla tummarna och prova bilen igen. Här är vi i Axmar bruk. Herrgårdsparken var väldigt förfallen första gången vi var här, för många år sedan. Men sedan några år har man börjat rusta upp den och nu blir den allt finare för varje år.
Ett annat fint ställe med mycket att titta på är Högbo bruk utanför Sandviken. Här är några nyklippta lamadjur.
Inte nog med problemet med gasreglaget, vi fick dessutom läckage på en slang - den slang som byttes för ett år sedan på fabriken nere i Isny !! Jag skrev ett ilsket mail till dem och krävde att de skulle skicka en ny slang, fast bättre kvalité. Fick svaret att de skickar inte till privatpersoner, utan jag måste köpa den via deras återförsäljare..!! Den här gången hittade jag läckan och skar bort en bit där det läckte. På bilden ser man att slangen är full av krackeleringar. Jag skarvade med ett rör och det höll ett tag tills det började läcka igen bredvid det första läckaget. Skar bort en bit till och skaffade ett längre rör och nu höll det tätt. Men jag litade inte på den slangen utan hittade en slang med samma dimensioner hos en husbilsfirma i Sundsvall. Det var ett helsike att byta slangen - det var så trångt och bökigt att armarna var fulla av blåmärken när jag var klar. Så nu är det bara att hålla tummarna igen..
Dan före midsommarafton, Vikbron mellan Sundsvall och Östersund. varmt så ini helsicke!! Fin plats och gratis. Annars kostar det alltmer där man kan parkera sin husbil. Och priserna höjs hela tiden..

Midsommarafton "firades" i stillhet på en ny ställplats i Bräcke. Fint ställe men dyrt med tanke på att det varken gick att tömma toaletten eller fylla vatten. Men det kanske blir..
Midsommardagen genade vi över till Indalsälven och Döviken, en äventyrsanläggning som vi inte utnyttjade mer än till övernattning. Varmt, varmt, varmt! Ett typiskt inslag i floran i Härjedalen och Jämtland är stora tuvor med kärringtand. Dagen efter var det så hett att vi inte stod ut, utan gav oss iväg ovanligt tidigt.
Vi åkte mot havet för att förhoppningsvis få lite svalka. Närmare bestämt till Barsviken, en liten pärla söder om Härnösand. Där stod dörren till fiskarkapellet öppen, troligen beroende på att kyrktjuven från Spanien har åkt fast. Och en liten vind från havet var det. Dagen efter var det svalka så det dög - en kall fuktig dimma vaknade vi upp till!

Sedan åkte vi hem igen. På coronasidan är det fortfarande rätt lugnt hemma. Och sett till vårdade patienter i Sverige blir det allt bättre, jämfört med många andra länder. Men dödstalen är alldeles för höga. En orsak är alldeles säkert att Sverige privatiserade apoteken och tog bort beredskapslagren, vilket t.ex. inte Finland gjorde.
Här kan man se vilka partier som röstade ja till detta. (Hämtat från Sveriges riksdags hemsida).

Efter någon dag på hemmaplan kom vi överens med Gun och Gunnar att ses. Vi träffades i Hårte, där de faktiskt fläktade så friskt att vi gjorde ett vindskydd av husbilarna. Vi är bara två mil hemifrån, men man behöver  ju inte alltid åka långt.. Nästa dag hade vi tänkt åka till Hudiksvall och strömmingsfiske vid oljehamnen. Men där var det så hett (och dammigt pga byggarbeten) så vi fortsatte ut till Saltvik, längst ute till havs. En annan liten pärla. Fortfarande alldeles för varmt, men ett par grader lägre i alla fall. Här finns historiska rester av försvarsanläggningar från de två världskrigen. Och ett litet sommarcafé, fast stängt pga coronan..

Nu var det meningen att vi skulle fortsätta ner mot Roslagen för att träffa Solan och Lasse från Stockholm, kompisar från Portugal och Spanien. Men så, när vi kommit till Sandarne, började bilen jävlas igen. Och den här gången lyste den gula varningslampan för insprutningen. Vi ringde till Solan och sa att vi inte skulle fortsätta längre söderut, utan det fick bli längre fram att vi ses.

Men så fick vi ett tips att det skulle kunna vara kontakterna till spridarna. Jag ryckte ut dem och satte tillbaks dem några gånger och sprayade dem med kontaktspray. Och när jag provstartade bilen hade varningslampan slocknat!
Vi provade att åka en liten bit till. Närmare bestämt till Forsgården i Gävle, vackert belägen vid Testeboån. Och håller tummarna..
Vi hade inga problem, men vågade inte åka längre söderut utan nästa dag svängde vi västerut, mot Dalarna. I Hofors stannade vi för att handla och när Inga-Lis startade bilen var problemet tillbaks igen!
Vi körde raka spåret hem till verkstaden igen och den här gången fanns en felkod som talade om att det var fel på gasspjället, som måste bytas.
Så nu väntar vi på att bilen ska bli lagad.