onsdag, februari 13, 2019

Säg den glädje som varar, eller; En olycka kommer sällan ensam.

13 februari. Parkerade en liten bit från optikern och gick för att hämta de nya glasögonen. De funkade helt perfekt, så vi gick glada i hågen tillbaks till husbilen igen!
När Inga-Lis startade bilen och skulle åka vidare åkte kopplingspedalen ner i golvet - och blev kvar där!! Herregud!! Kopplingen hade pajat!!
Ja, så var det. Det var bara att kontakta SOS Köpenhamn. Nu verkar denna fantastiska service blivit offer för en omorganisation och vi blev omkopplade till vårt försäkringsbolag i Sverige (Folksam). Jag uppgav problemet och uppgav exakt position från GPS:en.
Till slut ringde en kille från en bärgare i en helt annan stad (kunde väldigt lite engelska), som förstod att han fått fel uppgifter..
Medan vi väntade åkte en svensk bil förbi, vände och stannade vid vår bil. Det var vår vän ensamåkaren Leif Jönsson, som vi stöter ihop med då och då!! Det blev en kopp kaffe medan vi väntade på bärgaren.
Så kom då till slut en liten(!) bärgare och påbörjade sitt arbete.
Och det var en jäkla tur att Leif var här, för han hade en mängd pallvirke (vilket bärgaren inte hade).
Utan dessa bräder hade vi aldrig kommit upp på bärgaren utan att riva sönder bakdelen på vår husbil.
(Våra bräder flöt ju bort i översvämningen i hamnen i Danmark på hitvägen.)
Nu skulle bärgaren ta oss till en verkstad i Portimao. När vi kom fram dit fick vi veta att de inte hade någon tid för oss förrän tidigast i slutet av månaden!! Det hade alltså inte försäkringsbolaget tagit reda på!!
Nu ville bärgaren bli av med oss och skulle först dumpa oss på en gata. När vi inte gick med på detta åkte han till en stor bussterminal.  Nu ringde jag försäkringsbolaget igen och krävde att bli transporterad tillbaks till Alvor. Där finns i alla fall en ställplats med vatten, toa- och gråvattentömning och el (om man har tur). (Den i Portimao har ju stängts.)
Och hyfsat nära till en affär, så vi kan få tag på mat.

När bärgaren kom till ställplatsen och skulle lasta av oss frågade jag folk i närheten om dom hade bräder och till slut var det till slut en hel hop engelsmän och holländare som hjälpte oss att få ner husbilen helskinnad! Till slut stod bilen på backen igen. Puh!!

Vi började få ont om gasol, men dagen efter hjälpte Leif oss med en full flaska. Han blev något förvånad att vi var här igen, han trodde ju att vi var på en verkstad..Dessutom kom en holländsk granne och tipsade om att det fanns ett eluttag i närheten, som var ledigt.
Så nu klarar vi oss ett tag igen!

måndag, februari 11, 2019

Lagos

Framme vid jätteställplatsen i Lagos. Här ryms det flera hundratals bilar. Så många var det inte nu, utan det fanns gott om plats. Och här var det inte den otrevliga röda leran och dessutom hittade vi en plats med grovt grus. Det här är en riktigt billig ställplats - 3€ dygnet (utan el). Behöver man fylla vatten etc kostar det lite extra. Men det hade vi redan gjort på förra stället, där det ingick.

När man ska gå in till stan måste man passera 125:an, Algarves pulsåder och en hårt trafikerad väg. Det känns riktigt farligt om man inte går till ett övergångsställe. Men hittar man ett sån't behöver man bara snegla mot det så stannar trafiken direkt! Portugiserna är jättebra på det. När vi var här tidigare om åren var vägen i ett bedrövligt skick, men nu har man rustat upp den med ny asfalt och många nya rondeller. Så den är nu helt ok. Liksom en hel del andra vägar, som också fått en ansiktslyftning.
Längs hamnutloppet är det långa rader med försäljare av båtresor för delfinspaning och grottutforskning. Den äldre av båtarna är en kopia av ett portugisiskt fartyg som på 1400-talet seglade runt Godahoppsudden.
På väg hem från stan köpte vi fisk i saluhallen. Det blev dourada, en väldigt god fisk som vi ätit flera gånger tidigare. Naturligtvis fick vi fisken omsorgsfullt rensad.

När det gäller min bältros så blev jag fri från det värsta efter två dagars medicinering. Och nu har alla sårskorpor trillat av och jag har bara en lätt ömhet i hårbotten och ögonbrynet.
Värre gick det för den här gamla tanten, som råkade ut för en inkompetent läkare hemma i Hälsingland: Bältros

Äntligen: Idag ringde optikern och sa att glasögonen kommit!!
Så imorgon åker vi tillbaks till Alvor, igen..


Avslutar med en ny bild på Dave's hundar, vildhunden och golden retrievern.

fredag, februari 08, 2019

En liten rundtur och sedan tillbaks till Alvor

8 februari. Österut, först till Armacao de Pera för inköp av nytt ACSI-kort. Förra gången vi var här var campingbutiken stängd, men nu var den öppen. När vi klev in kände damen, som skötte butiken, igen Yoki's sele. Det var nämligen hon som gjort den! Det var alltså hon som vi stod granne med förra gången vi var här!!  Hon berättade att hon och hennes man bott här i två år nu och sköter den här butiken.
Sedan blev det gasolfyllning i Boliqueime och vidare till en ställplats i Paderne.
 De vackra mandelträden blommar för fullt och de doftar gudomligt!
Vi stannade bara en natt i Paderne, för nu tänkte vi återse Silves. Förut fanns inga ställplatser här, utan då var det fricamping som gällde. Nu har man gjort tre stora ställplatser i den lilla fina staden. När vi kom till den första stötte vi ihop med Agneta och Arne, som vi träffade i Castro Verde för någon vecka sedan.! De berättade att de fick den sista platsen för ett par dar sedan.
Vi provade de andra två med samma resultat Helt smockfulla!! Att stå på en parkering för att prova lyckan nästa dag kändes inte helt säkert eftersom man infört förbud mot nattparkering av husbilar i staden, efter att ställplatserna kommit till.
Vi åkte tillbaks till Alvor igen för att vänta på glasögonen. På bilden den hejige man som sköter ställplatsen. Han hörs över hela ställplatsen och har en röst som om han lever på whisky och skolkritor..

Tidigare var det fransmännen som dominerade Algarve. Nu är det enorma mängder av holländare och engelsmän här.

 I fiskehamnen hade fiskarna dukat upp till söndagsfest med helstekt gris.
Det är inte bara brödbilen och apelsinförsäljare som kommer på besök till ställplatsen, utan även en frisör kommer på måndagar.

Ibland får vi telefonsamtal från någon hemifrån. T.ex. från en husbilskompis, som berättade för oss hur vi har det här nere: "Det är 3-4 grader kallare i Portugal än i Spanien. Varje dag!" Det hade han sett på TV minsann! Vad han hade missat är att temperaturen varierar beroende på var i landet man är (eller var man mäter). Samma som i Sverige - det kanske inte är samma temperatur i Malmö som i Kiruna..
På högra sidan här på bloggen har jag temperaturer för Mazarronområdet (brukar räknas som det varmaste och torraste i Spanien) och Albufeira, mitt på Algarvekusten.

11 februari. Vi gick med misstänksamma steg till optikern igen. Mycket riktigt - kanske dom kommer i eftermiddag..? Jag trodde att manana, manana  var ett typiskt spansk fenomen..
Nu hade vi ingen lust att vänta längre här, utan åkte  till Lagos i stället. Optikern lovade att höra av sig så fort dom kommit.. Vi får se hur det utvecklar sig..

Solan: Jag ser alltså fortfarande inte bra ut!

måndag, februari 04, 2019

Alvor

4 februari. Alvor är ett ställe dit vi varit på väg till förut. Men då hade det regnat en del strax innan och hela ställplatsen var förvandlad till en röd lervälling. Den gången vände vi. Men nu var det ett tag sedan det regnade så vi vågade att göra ett nytt försök. Det var trots det en hel del pölar kvar, men vi hittade en plats nära infarten och slapp de flesta av pölarna.Den röda leran är inte kul att få på bilen. Den är nämligen väldigt svår att få bort.
Strax efter vi parkerat kom ytterligare en svensk bil och ställde sig bredvid oss. Det visade sig vara ett par trevliga skåningar - Eija och Thomas från i närheten av Smygehuk.
Det svala vädret verkar vara över. Nu går temperaturen upp till 18 grader igen och vi hoppas att våren är här på allvar!! Och den kortärmade skjortan är tillbaka igen..
 Det är bara några hundra meter till hamnen med massor av restauranger.
Utanför en av dem var den här blomlådan med dessa vackra, närmast självlysande blommor. Yoki blev också intresserad av blomlådan, fast av en annan orsak..
Lunch tillsammans med Eija och Thomas på en av hamnrestaurangerna - en portugisisk variant av den spanska räkrätten gambas pil-pil.
Som på många andra ställen i Portugal har man byggt stora system med träspångar längs stranden.
 Den är förvånande vilken växtlighet som finns i den karga sanden!
Här är vi framme vid vackra klippformationer. När vi kom hem igen upptäckte jag att jag tappat mina glasögon!!
Vi gick den långa vägen tillbaks till klipporna i ett försök att hitta dem. När vi kom till platsen där jag tror jag tappade dem, var det nu högvatten! Så det var bara att ge upp.

6 februari. Promenad in till stan och optikern för att köpa nya glasögon. Dom blir klara tidigast i morgon, men helt säkert på fredag, sa optikern. Sedan blev det lunch med grillade sardiner. Är man så nära sardinmetropolen Portimao är det ett måste! Och det är jättegott.

7 februari. Idag blev det långpromenad (totalt 6 km) över ett stort hedområde bort till hamninloppet. Här kunde Yoki springa lös längs spångar och småvägar.
Här är floderna tidvattenfloder. Vid ebb står båtarna på land och besättningen får roa sig med att plocka musslor.
Liksom den här vita hägern (silkeshäger?) gjorde.
Nu börjar tidvattnet strömma in och floden flyter efter ett tag inåt landet. När tidvattnet vänder igen rinner floden ut mot havet. Det var lite förvånande första gången vi såg det - ibland rinner floden åt ena hållet och ibland åt det andra!
Vi hade några dagars trevlig samvaro med Eija och Tomas. Man träffar många trevliga människor här nere! Eija menade att det troligen beror på att det är en speciell sorts människor, som vågar ge sig ut på en så'n lång resa (för egen maskin). Och det kan nog ligga nå'ting i det..

På fredagen hade fortfarande inte mina glasögon kommit.. Och nu började vi få ont om gasol. Vi beslutade oss för att åka. Först till Armacao de Pera för att köpa årets ACSI (campingkort) och sedan fylla gasol i Boliqueime.

Men innan vi åkte kom det ett svenskt par hit, vilka vi träffat i Malaga. Vi har tyvärr glömt deras namn (hon heter Hanna?), men de ville att vi skulle framföra hälsningar till Solan och Lasse! Därmed  gjort..

lördag, februari 02, 2019

Alferce (Povo de Baixo)

2 februari. Efter fyra dygn i Castro Verde beslutade vi oss att åka vidare, liksom våra nyfunna vänner från Trollhättan. De åker till Sagres, medan vi åker till en liten by en bit norr om Portimao. Här längre in i landet är gulklockorna till stor del utbytta mot en sorts små prästkragar runt korkekarna. Kork används till mycket här i Portugal. Man gör t.ex. kläder (kostymer och känningar) och skor av den. Stora eukalyptusskogar växer här och var.




Storkbon ser man ofta på ledningsstolparna.

Vi svängde av IC1:an västerut och upptäckte att vi kommit in i ett område som härjats av en stor skogsbrand.
Mil efter mil av förstörd skog och svartbrända korkekar.

När vi kom fram till byn dit vi skulle, fortsatte vi ytterligare 8 km till Monchiqe och Intermarche för att handla. På många ställen (även i Spanien, t.ex. på Repsolmackar) finns tvättmaskiner. Det har vi aldrig sett i Sverige.


Efter avslutade inköp vände vi tillbaks till Alferce (Povo de Baixo heter själva ställplatsen). Där hamnade vi mellan ett par från Gotland.och ett olivträd. Th om trädet ett skotskt par. De berättade att hela 30 000 ha skog förstördes i den här branden förra sommaren. Och den rasade även inne i byarna. Som jämförelse läste jag att totala mängden skog som förstördes av samtliga bränder i Sverige i fjol var på 25 000 ha..
Ställplatsen har all tänkbar service (utom el) och är helt gratis!
I den lilla byn finns ett café, en restaurang och ett par små affärer. Affärerna hade ingen skylt, men eftersom det stod gasolflaskor utanför förstod vi vad det var. På den ena köpte vi ett par (jättegoda) hembakta bröd. Som tack för detta bjöd gubbarna på hembränd sprit 😝
Ställplatsen är helt ny och naturligtvis är det meningen att de små lokala näringsidkarna ska gynnas av husbilsturisterna.
Det kalla och blåsiga vädret fortsätter (11 grader på dan) och på tork vid ett av husen hängde tjocka undertröjor och långkalsingar. Men när man läser om vädret hemma känns det genast bättre!
Ställplatsen är väldigt prydlig med bl.a. en rejäl grill, en rymlig "tvättstuga" för handtvätt samt torklinor. Och på de rena toaletterna finns både toapapper och pappershanddukar, ovanligt här nere.
Underlaget är gatsten, så man slipper sand eller lera. Men träden bredvid oss gör att i stället får man nedfallna oliver som kletar fast under skorna. Men nå´t ska man ju att ha att klaga på 😁
Jag provsmakade en färsk oliv från trädet. Det gör jag aldrig om. Nå't så vedervärdigt beskt!! Jag läste att tillreda goda oliver är en omständlig process som tar lång tid.
Skogsbranden har härjat alldeles intill husen i byn, så det kan inte ha varit särskilt lustigt här förra sommaren. En Youtube-film från branden: Skogsbrand vid Monchique

En typisk bygata i Alferce.

Solan: Tack för kommentarer! Jag kollade vad min bältrosmedicin skulle kosta i Sverige, och det var ganska precis en tusenlapp. Här kostade den 200 kr och då var läkarbesöket gratis!
Och tänk att jag klippt mig hos samma frisör som Lasse 👍