tisdag, november 13, 2018

La Ribera, San Javier del 1

13 november. Vi åkte till La Ribera (i Murcia-regionen), en jätteställplats med plats för 200 husbilar! Kan se lite trist ut vid första anblicken, men det är stora, rymliga platser utan krångliga träd med låga grenar.
Förutom all tänkbar service (rena, fina serviceanläggningar) finns även ett cafe' med goda billiga tapas (där starköl är billigare än bubbelvatten).  Platsen är alldeles ny och invigdes i vintras.
14 november. Idag onsdag var det marknad och vi vandrade förbi blommande bougainvillea och hibiskus.
På marknaden köpte vi dessa goda gröna tomater, ofta har de mörkbruna och lila inslag. Dessutom blev det de jättelånga gröna bönorna och ett par olivinläggningar. Vi köpte bl.a en sort som försäljaren varnade oss för med ordet picante - starkt! Men spanjorerna är väldigt känsliga för stark mat, så jag räknade med att det inte var så farligt. Och det var det inte heller - men gott! En halv grillad kyckling till middag blev det också. (Nygrillad kyckling från marknaden är supergod!)
Vi fortsatte sedan ner till stranden. Här ute är Mar Menor, en jättestor lagun i Medelhavet.
Det här var en gång en fiskarby, men nu har det mesta ersatts av moderna hus och hotell. Men en del gamla hus finns kvar.
Enligt prognosen skulle ovädret börja ca kl. 14.00. Men det dröjde ända till tidiga morgontimmarna innan det brakade loss. Och då med besked!! Åskan dånade alldeles oherrans och regnet vräkte ner i jättelika skyfall. Men ställplatsen höll måttet. Dagen efter fanns inte en pöl kvar och ingen lera!
Så bra klarade sig inte staden. Poliser stod utposterade för att hindra bilar att köra ut på de översvämmade gatorna. Vi lyckades ta oss till kinabasaren, men sedan var det stopp. Vi skulle ha behövt rejäla stövlar för att fortsätta..
 Bärgningsbilarna hade fullt sjå med alla bilar som fått motorstopp i vattenmassorna.
Den här bilen trotsade det lerbruna strömmande vattnet på den här gatan för att ta sig till Lidl, för att handla. Han tog sig över, men hur det gick se'n vet vi inte. Här i Spanien är dagvattenbrunnar och avrinningssystem ovanliga. Man räknar väl med att det inte regnar så ofta..
Det händer ibland att jag pallar någon apelsin eller citron under promenaderna - det är ju så gott med självplock..😉
Förut fick man se sig för där man gick för det låg hundskit överallt. Nu är det väldigt mycket bättre, för nu riskerar man böter på upp till 7500 kronor om man ertappas med att inte plocka upp efter sin hund!!
Vid ställplatsen ligger staden San Javier med bl.a. större affärer som Aldi, Lidl och en kinabasar. Den är inte särskilt charmig, men det är däremot Santiago de la Ribera, ca 1 km österut.
Dit gick vi idag fredag 16 november bl.a. för att beställa tid hos hundfrissan för klippning av Yoki. Vi fick tid på tisdag kl. 17.00.
Här är, som jag skrev tidigare, Mar Menor, innanhavet som en gång i tiden var närmast tropiskt med bl.a. sjöhästar. Tyvärr förstördes det av miljöförstöring och nedskräpning så att djur- och växtlivet dog ut. Men 1994 blev det skyddat som världsarv och nu återställer man det sakta men säkert.
Men sjöhästarna lär nog aldrig komma tillbaks.
På vägen hem slank vi in på en tapasbar för lunch. När vi kom tillbaks till ställplatsen var Eva och Hasse där i sällskap med ett par finska vänner. Här nere är världen liten - man stöter ofta på bekanta trots det stora landet med massor av campingar och ställplatser!
Deras vänner är lite speciella. de måste verkligen gilla att åka husbil. De åker först ner på hösten och nu är de på väg hem igen. Sedan, efter jul och nyår, sätter de sig i bilen igen för att än en gång åka ner
till Spanien / Portugal!!

måndag, november 12, 2018

La Mata

12 november. Vi åkte den dryga milen (lämplig dagsetapp 👍) till La Mata där vi fricampade på en parkering vid havet. Nu när trycket från Madridborna (som har massor av sommarstugor häromkring) upphört, är det en populär plats för husbilar. Polisen bryr sig inte om att man upptar flera parkeringsrutor (felparkering) eller tar ut stolar utanför bilen (illegal camping).
Här finns goda promenadmöjligheter. Dels längs träspångar (Torrevieja i bakgrunden) eller längs stranden  (La Mata i bakgrunden. Inga förbudsskyltar mot hundar, som är vanligt annars på spanska stränder!
Torrevieja var tidigare en fattig stad som levde på saltutvinning, men sedan kom turisterna. Nu är den en relativt stor stad och mer än häften av invånarna är utlänningar. Och då räknas bara de som har egendom där, inte de som hyr.
Göran (Annikas svärfar) kom till vår husbil och vi promenerade till deras lägenhet i centrala La Mata. Här bor han och Kerstin halva året och stortrivs. Tyvärr hade Kerstin åkt hem till Sverige för att fortsätta en behandling för sina magbesvär, men vi hoppas att vi ses vi ett senare tillfälle.
De har ingen bil utan, som pensionärer, åker de gratis buss i området. Ibland hyr de en bil för längre utflykter.
Det blev ett glas vin i deras lägenhet, innan vi gick ut för att äta.
Vi gick till Görans favoritställe, en indisk restaurang där man sitter ute med bara väggar av plastväv som skydd om det blåser.
Vädret är fortsatt bra med lagom varma dagar och 17 grader till sent på kvällen.
Maten var väldigt god och inte blev man ruinerad heller. Här kan man gå ut och äta utan att bli förbannad på priserna!

Eftersom sämre väder var på gång beslöt vi att åka till en ställplats där det finns affärer på nära håll och hade grus som underlag så att det inte blir lervälling av regnet.
Men först åkte vi tillbaks till San Fulgencio - vi hade glömt lämna tillbaks nyckeln till grinden, som vi betalt 5 euro i pant för. Men det var ju bara en mil dit.
Sedan åkte vi in till köpcentret Habaneras för att köpa ett kort för Internet. De 10 GB i månaden vi har på vårt svenska abonnemang räcker inte om vi ska se svensk TV. Lite krångligt även i Spanien, men beväpnade med passet och adressen i La Mata till Annikas svärföräldrar gick det bra. (I Tyskland kan det vara något steg till innan man får det att fungera.)

lördag, november 10, 2018

Marknad i San Fulgencio

Här vajar den svenska flaggan bland palmer. Vi hade med en hel del kompostgaller till en hage till Yoki, egentligen alldeles för mycket, så Eva och Hasse fick hälften. Deras Knutte trivs bra i "buren", men det gör däremot inte Yoki, som vill ut efter en liten stund.
Om man läser kommentarerna på förra inlägget så ser man att Inger och Ingemar från Askersund är här på ställplatsen..och att argentinaren inte alls flyttat hem till Argentina, som sagts oss, utan bor i Guardamar här i närheten.
Men på en promenad här utanför stötte vi ihop med Inger och Ingemar. Vi har setts både i Spanien och Portugal, men det var några år sedan, så det var kul att ses igen! De blev inbjudna till oss på em fika tillsammans med våra finska vänner.
Vi med vår sjätte övervintring är lite av nybörjare i sällskapet, Eva och Hasse är här för tionde gången och för Inger och Ingemar är det tolfte gången!
Vädret har varit jättehärligt, förutom en dag då det var rätt molnigt och blåste friskt. Det kändes så kallt att det blev både fleecetröja  och jacka. Men vi blev förvånade när vi tittade på termometern - det var faktiskt 18 grader!! Man blir fort bortskämd här nere..
Svalor och kohägrar flyger omkring och fjärilarna fladdrar - det har inte börjat kännas som höst ännu.
10 november. På lördagar är det marknad alldeles intill ställplatsen. Marknaderna i Spanien och Portugal har en speciell atmosfär och det är kul att bara ströva runt en stund. Men man får tänka på hur man förvarar sina pengar och värdesaker. Ficktjuvar är inte ovanligt.
På bilden uppe th säljer man vin på lösvikt.
Vid kryddstånden luktar det jättegott och grönsakerna är av en helt annan klass än hemma.
Jag köpte en klocka för 8 euro och ett handgjort grovt skinnbälte för 10. Dessutom har man väldigt god kyckling och revbensspjäll vid grillstånden. Det blev det senare för oss samt fantastiskt goda oliver. Inga-Lis passade på att införskaffa ett par shorts.
När vi blev trötta i benen stannade vi till för lunch bestående av churros och öl.
Em kaffe hos Inger och Ingemar. Det blev mycket snack om minnen och gemensamma bekanta. Våra finska vänner har blivit hämtade av sina bekanta, som har ett hus i närheten.

I morgon åker vi vidare till La Mata, där min ena dotters svärföräldrar har en lägenhet.

Inger och Ingemar blir kvar på ställplatsen ett tag till innan de åker vidare söderut - vi lär stöta på varandra igen.

Eva och Hasse kommer att stanna här i Santa Pola -Torreviejaområdet i vinter, så nu tar vi avsked av dem för den här gången - känns lite vemodigt. De har varit jättebra resesällskap, kanske kan vi följas åt genom Frankrike igen, till våren.

fredag, november 02, 2018

Framme i Spanien

2 november. Uppe i Pyrenéerna är en tunnel som är 8 km lång (dubbelt så lång som Öresundstunneln). När man kommer ut på andra sidan är man i Spanien. Och där på andra sidan sken solen!
Den här vägen är den bästa vi hittat, när det gäller att korsa Spanien. Inga riktiga hårnålskurvor på franska sidan och gratis motorväg på spanska sidan ner till Valencia.
Huesca blev dagens slutmål och vi stannade på en gratisställplats i staden. Det var skönt att sitta i solen, som vi inte haft mycket av sedan Kumla. Det var hyfsade 16 grader i skuggan! Och solen är betydligt intensivare här nere.
Och dieselpriset är betydligt lägre än i Frankrike (där priset var närmare 17 kronor), en bra bit under 13 kronor.
Vägen går uppe på den spanska högplatån som är väldigt flack, men går ofta på över 1000 meters höjd. När vi började närma oss Valencia sluttade vägen neråt och terrängen blev mera kuperad.
Efter ett misslyckat försök med en trång och brant camping blev det ånyo en gratisställplats några mil norr om Valencia (Segorbe).
4 november. Vi pinnade på en hyfsad bit idag igen (25 mil) och åkte förbi Alicante och Santa Polas stora saliner (saltsjöar) och är nu framme i La Marina på Costa Blanca (den vita kusten).
En svag vind och upp mot 23 grader. Underbart!!
Naturligtvis blev det en promenad ner till Medelhavet, där många låg på stranden och solade och en del tom badade.

Dagen efter var det mulet och grått. Vi fortsatte mot ställplatsen i San Fulgencio (som kallas för "argentinaren"), en och en halv mil norr om Torrevieja. Fast argentinaren har flyttat hem till Argentina, så nu är det nya som tagit över.
Vi hade glömt att köpa nytt ACSI-kort innan vi åkte (ger rejäl rabatt på många campingar), så vi svängde in till en husbilsfirma i Elche där vi fick tag på ett nytt.

Inga-Lis har kört betydligt mer än jag. Hela vägen, i olika sorters trafik och i trånga städer i både Frankrike och Spanien. Så hon har på kort tid skaffat sig stor rutin!!

Under dagen började det regna och temperaturen var 14 grader som mest.
Ställplatsen har vi varit på flera gånger och är väldigt populär. Vi och Eva och Hasse hade tur och knep de två sista platserna. Dagen efter var det fina vädret tillbaks med ca 19 grader.
Den här delen av Spanien är nog den solsäkraste och varmaste i Spanien. En liten bit söderut börjar Costa Calida, den varma kusten. Naturen är karg och ökenlik, men i trädgårdar och planteringar blommar det.
Vi har nära till fyra matvaruaffärer (Lidl, engelska Iceland, spanska Mercadona och en holländsk), samt två kinabasarer. Här kommer vi nog att stanna upp ett tag efter allt bilåkande.
Länk till ställplatsen: San Fulgencio

tisdag, oktober 30, 2018

Frankrike

Vi hade lite diesel i tanken, så naturligtvis tankade vi i Luxemburg (kostade under 12 kr/litern). Och det var klokt, för på franska sida kostade den nästan 17 kr litern!!
Vi hörde om oväder i Pyrenéerna (med snöstormar och kraftiga regn) så vi beslöt att ta det lugnt genom Frankrike. Men vi fick en släng av sleven vi också. Så här såg det ut en morgon när vi vaknade!!
Vi fortsatte och kom så småningom in i ett större skogsparti. Träden här nere är inte vana vid snö, så några cm blötsnö räcker för att knäcka grenarna. Och det var inte små kvistar, utan grova grenar låg kors och tvärs över vägen!! Vi var livrädda för att få en grov gren genom taket!!
Men det gick bra, och våra trevliga resekompisar och vi träffades till slut på olika förutbestämda ställplatser, ofta med billig eller gratis el.
Vår 5:e övernattning i Frankrike blev i Oloron St. Marie. Nu verkar vädret ha lugnat ner sig, så i morgon åker vi över Pyrenéerna och in i Spanien!
Resan över Pyrenéerna gick bra. Tyvärr var det mycket låga moln, så utsikten var inte vad den kunnat vara.