Norrut

27 juli. Efter välbehövlig uppfräschning lämnade vi åter lägenheten och åkte den här gången norrut. Först till Berghamn i Höga Kusten. Det var många år sedan vi var här, men allt var sig likt.

Fast hällristningarna gjorda av sjömän (som antagligen väntade ut någon storm) i början på 1900-talet hade fyllts i med rödfärg för att synas bättre.

Fiskarkapellet från 1700-talet är ett av de största längs norrlandskusten. 

Järnäsklubb, en f.d. lotsstation öster om Nordmaling. 

Nu blåste det infernaliskt, och det var kalla vindar. Temperaturen har sjunkit med 10-15 grader på en dag! 

Efter att hälsat på storasyster i Umeå åkte vi de tre milen till Tavelsjö.

På byns ställplats finns det här runda, fina utedasset! 

I Västerbottens inland finns många fina ställen för husbilar, som här i Ljusvattnet i närheten av Burträsk.

Och det är inte trångt heller, de allra flesta husbilarna åker de större vägarna.
Men i stället får man räkna med att hamna på grusvägar ibland.

Eftersom vi hade en tid att passa vände vi söderut igen och mellanlandade i Köpmanholmen och parkerade på parkeringen för turbåten till Ulvön.

2 augusti. Nästan på hemmaplan igen, Södra Berget med utsikt över Sundsvall. Men imorgon åker vi inte hem, utan fortsätter en bit till för att fira Inga-Lis födelsedag!

Bjuråkersstämman, Dalarna och Engmans Kapell

17 juli. Inte kunde vi stanna i lägenheten mer än ett par dar. Särskilt inte i det här fina vädret. Och så var det ju dags för Bjuråkersstämman.
Men först åkte vi till Galtström. Där hade man fixat till ställplatsen riktigt bra, reparerat den trasiga kajen och tagit bort det fula plåtskjulet. Tyvärr rullade det in tjock dimma från havet och det blev grått och råkallt på aftonen.

Spelkompisar på Bjuråkersstäman. Men tyvärr blir det färre och färre spelmän. Flera som vi kände har gått bort och den här gången var det inga problem med husbilen, det fanns många tomma platser. Och återväxten är dålig bland ungdomarna, så det är nog bara en tidsfråga innan stämmorna minskar markant.

Efter ett par dagar åkte vi till Växbo Bruk, Hälsinglands (Sveriges?) lincentrum. Det är ett fint ställe med mycket att titta på. Men nu börjar värmen bli besvärande.

Vi valde att inte fortsätta till Dalarna just nu, för där var det en front med regn. Vi åkte till Skog (Stråtjära) en bit sydväst om Söderhamn, en fin och billig liten naturcamping med ett sommarcafe/kiosk. Här skulle regnet passera i natt och det stämde bra.

Carl Larssongården i Sundborn

Även omgivningarna är vackra med en blomsterprydd liten park vid den här dammen.

Här är t.o.m brevlådorna i gammal dalastil.

23 juli. Ångbåtsbryggan i Nusnäs, ett av måsteställena i Dalarna. Den här gången hade vi tur. Trots alla dessa mängder av husbilar som är ute och åker fick vi en plats på första parkett på Ångbåtsbryggan och kunde än en gång få njuta av solnedgången över Siljan och Mora. Men bara en kort stund efter vi kommit så var alla platser fullbelagda.

Den falurödmålade segelbåten kom inte i sjön i år heller.

Efter Nusnäs åkte vi på andra sidan Siljan, till Kulåra på Sollerön, även det ett fint litet ställe. Och vi hade turen att hitta en plats i skuggan (det börjar bli riktigt jobbigt med 30-gradig värme dag efter dag).

I den här relativt lilla bilen har ett par med två barn åkt hit från Österrike. Med sig har dom 4 cyklar, ett stort bord, 4 stolar, vattentunnor och vattendunkar och en stege för att klättra upp till den lilla sovplatsen på bilens tak. Förutom allt annat man behöver för en såpass lång resa. Hur i hela friden bär dom sig åt ??!!!

Nu har vi vänt norrut igen och befinner oss på ytterligare ett fint ställe - Dalstuga, 5 km norr om Bingsjö och bara en liten bit från hälsingegränsen. Det finns en fin spelmanslåt som heter "Vägen till Dalstuga" och som gjorde att vi en gång hamnade här. Men vägen är inte lika fin som låten. En gropig grusväg i en halvmil är ingen höjdare..
Även här lyckades vi hitta en plats i skuggan..

Så var det dags för det egentliga målet den hänt resan - Engmans kapells spelning i Galven. Detta band är ett av våra favoriter och närmast ett kultband I Hälsingland, nästan som Sven-Ingvars var för Värmland. De spelar en musik som klassificeras som Hälsingsk folkrock varvat med irländska toner.

Otroligt så mycket folk som tagit sig hit till den lilla byn i värmen på bitvis grusvägar! Och det var inte bara hälsingar utan populariteten verkar ha spritt sig över landskapsgränsen ner till Dalarna.

Publiken var väldigt blandad, från äldre till tatuerade ungdomar. Det blev en fantastisk konsert där publiken var till slut helt i extas!

Här är ett saxat reportage från tidningen helahalsingland. se:  Engmans Kapell i Galven

Dagen efter vaknade vi upp i gassande, stekhet sol och åkte rätt snart hemåt med svalkande AC för att tvätta svettiga kläder.

Solan och Lasse på besök

Torsdag den 11 juli. Idag kom Solan och Lasse från Stockholm och hälsade på. De är gamla husbilskompisar från Spanien och Portugal. Det blev spanskt tema på middagen hemma i vår lägenhet, med bl.a. paella. På aftonsidan gick vi upp till hembygdsgården för att lyssna på ett par begåvade musikanter från orten, Käcken och Garefors.

Nästa dag åkte vi med husbilarna till en liten hamn vid en av Dellensjöarna.

Här har man konstutställning utomhus hela sommaren. Det var bara det att vi kom fel dag. För så kom nämligen en kille som sa till oss att flytta oss en bit. Imorgon var nämligen "Hamnens dag" och man skulle sätta upp tält precis där vi hade parkerat! Vi hade hunnit att ta ut bord och stolar samt tänt grillen, men det hela ordnade sig till slut 😆

På lördagen åkte vi vidare innan hamnens festligheter började. Vi åkte till andra sidan sjön, närmare bestämt till Norrbo, där det var en spelmansstämma. Det är en liten familjär stämma vackert belägen vid Norrdellen, mycket mindre än giganterna Delsbo och framför allt Bjuråker.
Ett reportage från helahalsingland.se: Norrbostämman
Tur med vädret hade vi också, bara en liten bit härifrån regnade det en hel del.

Jag testade lite på durspelet, men kände mig alldeles för ringrostig så jag tog banjon i stället och anslöt till ett lite större musikantgäng (Lasses foton).

Spelmän verkar vara ett utdöende släkte, men tack och lov finns det ett antal ungdomar som fortsätter traditionerna. Men de är alldeles för få, så spelmansstämmor blir nog allt färre i framtiden. (Foto Lasse).

Söndag var den egentliga stämmodagen, som inleddes med att ett stort gäng tågade fram till scenen under tonerna av Delsbo brudmarsch. Där blev det allspel med ettt stort antal hälsingelåtar.

I fjol var det alldeles för varmt här och det blev inte mycket spontanspel ("buskspel"), men i år var det betydligt bättre. På bilden ser man den kände spelmannen Thore Härdelin med en Dellenkilt. En kille här i bygden lyckdes få mönstret till sin kilt registrerat i Skottland! Och han säljer skräddarsydda sådana till hugade spekulanter. De är inte billiga..
Så småningom skildes våra vägar för den här gången; Solan och Lasse fortsatte en bit till på sin norrlandstur medan vi åkte hem till Bergsjö igen.

Midsommar och mera musikevenemang

21 juni, midsommarafton. Eftersom vi varit ute med husbilen så mycket så beslöt vi att stanna hemma denna midsommar. Det blev en liten promenad till hembygdsgården, där det var sedvanligt midsommarfirande. Fast det bjöds på flera danslekar vi inte hört förut.

Här står den lilla stuga där spelmannen Jon Erik Öst (som gjorde bl.a. Fiolen min) föddes. Innan den flyttades hit stod den i byn Trösten, ca en mil härifrån.

Den här gången blev det två midsommarfiranden. Efter Bergsjö tog vi personbilen till Mellanfjärden där det var massor av folk. På den tid vi hade båt var det mängder av båter här. Nu var det bara två segelbåtar och två motorbåtar. Tiderna förändras.
Så småningom åkte vi hem igen och konstaterade att det här var vädermässigt en av de bättre midsomrarna vi kan minnas. Vi hade nästan 29 grader på husets skuggsida!!
Vi åt traditonell midsommarmiddag och jag invigde IKEA:s egen snaps (inköpt i Spanien). Den tillhör kanske inte de allra bästa, men var helt ok!

Hälsingland är fantastiskt med alla sina musikarragemang. På hösten och våren är det spelkvällar runt omkring i byarna och under sommaren kulminerar det med olika tillställningar, små som stora. Här är det ett litet musikcafe i Hassela, som vi besökte
.

 Men i slutet av juni åkte vi upp till Ångermanland för en spelmansstämma vid det vackra Västanåfallet.
Det var en jättetrevlig stämma och det var kul att återse många Härnösandsspelmän, som vi inte  träffat på länge.


En riktig höjdare var kvällen före själva stämman då man samlades i en stor grillkåta uppe på höjden.

Torsdag 4 juli var det spelkväll både i Gnarp och  Bjuråker (strax norr om Delsbo). Vi valde denna gång det senare. Förutom ett stort antal durspelare kom gänget med spelkompisar där flera varit dansbandsmusiker. Här blev det countrymusik för hela slanten vilket passade min banjo bra😊
Tyvärr var inte vädret så bra, kallt och blåsigt, så det blev att hålla till inne i en av forngårdens stugor, men det gick bra det också.

Dagen efter åkte vi till Järvsö. Vi hade tänkt besöka Stene Gård, men där var det en pride-festival och helt fullsmockat med bilar, så vi avstod. I stället gjorde vi en utflykt till Torön, en ö ute i Ljusnan. Den kraftiga blåsten gjorde att det blev en vinglig promenad över gångbron (som flyter på pontoner). Men det är ett fint ställe. Denna kväll var det en storband som skulle spela Ted Gärdestadmusik. Dels kändes det sådär och var rätt dyrt (middag ingick) så det blev bara ett kortare besök denna gång.

Det fick bli Ljusdals hembygdsgård i stället, ett av våra stamställen. På morgonen när vi tittade ut stod en hel drös veteranbilar parkerade en bit från oss. Det visade sig vara Frukostklubben Hälsingland, som hade möte här denna morgon!
Man serverar väldigt god mat på hembydsgården och vi åt lunch här. Dessutom köpte vi med oss deras goda, hembakta bröd.

Sedan hade vi tänkt åka till ett musikevent vid Dellenbaden, skulle vara countryinfluerat. Men när vi läste mer, verkade det snarare vara religiöst influerat, så vi avstod även detta..
Dessutom har vädret blivit riktigt uselt; kallt, blåsigt och regnskurar.
Vi åkte hem till Bergsjö igen.

På söndag fick vi oväntat besök (ja, inte helt oväntat eftersom de ringde innan). Det var Inga-Lisa och Sture, gamla bekanta från Portugal. De hade varit norrut på väg till Lofoten, men vädret gjorde att de ändrade sig och vände hemot mot Fagersta igen. Och under vägen passade de på att besöka oss.

De berättade att för första gången på tio år hade de bestämt att prova på en vinter hemma. Och det med besked! De åkte till Jokkmokks marknad i början på februari och hade minus 20 till 30 grader under hela resan med husbilen. De hade varit förutseende att boka campingplatser i förväg så att de kunde koppla in sig på el när de stannade. Och det hela gick bra.

Men nu är de sugna på att åka söderut igen nästa vinter. Och de har inte "bara" varit i Spanien och Portugal utan även Sicilien, Sardinien och Grekland under tidigare vintrar.