tisdag, november 26, 2013

Lugnt igen, men mycket kallblåst

Så har lugnet lagt sig över Bolnuevo igen, vilket inte minst Yoki uppskattar.
Stavgång uppe i byn.
Bolnuevos gredas, där vinden har format dessa sandstensskulpturer.
Det här tornet byggdes på 1600-talet och användes till att hålla utkik efter arabiska pirater.
Och på stranden kan återigen Yoki röra sig fritt utan firande människor med smällare.
Vackra blommor.
Strandpromenaden i Bolnuevo. Tack och lov finns här inga höga turisthotell!
De vackra kustbergen väster om byn.
 Yoki hälsar på en yorkshirevalp hos ett engelskt par.
Vi är nu inne i en sval och blåsig period. Vinden kommer från de nordliga bergen och temperaturen ligger oftast runt 15 grader. Men när vinden stannar upp (någon eller några gånger om dagen) stiger temperaturen och det blir riktigt skönt. På bilden Kenny och Monika.
Underhållning av ett bluesband utanför Blues House.
En bit härifrån har det varit en industri för saltutvinning. På bilden till vänster rester av en kanal där man ledde in havsvatten, anlades på 200-talet. Till höger en solnedgångsbild, som man måste ta emellanåt..
Lunch på Oasis, med sina goda tapas.

söndag, november 17, 2013

Köldchock i Varma Kusten

I fredags åkte vi så söderut till Bolnuevo, där vi tänker fira jul och nyår. Färden gick först längs slingriga bergsvägar med intensiv trafik, sedan långa sträckor med vägarbeten utanför den fula staden Benidorm (om man tycker att Calpe har många turistskyskrapor är det ingenting mot Benidorm). Vid Alicante började gratismotorvägen och sedan flöt det på bra
Efter Alicante stannade vi i Elche för att köpa en ny kökskran. Den vi har nu har strömbrytaren pajat på så att vi får ha en extra strömbrytare på sidan om. Vädret har blivit betydligt svalare, temperaturen orkade med nöd och näppe upp till 20 grader idag.
Så småningom närmade vi oss de vackra kustbergen vid Mazarron.
Väl framme i Bolnuevo var Kerstin och Uno (som nyss fyllt 85) bland de första vi stötte på.
Och det var härligt med en strandpromenad här igen. Här är man mera tolerant mot hundar på stranden än på många andra ställen i Spanien. Folk är bra på att plocka upp efter sina hundar på stranden, men risken är att det kommer rötägg och då blir det väl en massa förbudsskyltar här också.
Efter uppsättning av vindskydd blev det kaffe hos oss med Kenny och Monika samt Kerstin (Uno hade åkt med sin elmoped till Mercadona i Puerto de Mazarron).
I helgen är det stor fest här. Man firar madonnans återkomst.
Ett tivoli står uppställt på stranden alldeles invid campingen och dunkadunka-musiken därifrån är ohygglig. Det är så att det vibrerar innen i husbilen.
Inte nog med det, det är smällare, paradorkestrar och annat oväsen. T.o.m. in till campingen kom ett gäng till många skräckslagna hundars fasa.
På lördagen höll oväsendet på till prick klockan tolv, sedan blev det tvärtyst. Inte något skrålande, ingenting.
Folk tältar på stranden, har familjepicnic och andra aktiviter. Kenny och Monika hade varit ute sent på kvällen och sa att det var massor med ungdomar som satt ute och festade och grillade, men alldeles lugnt.
Hade det här varit Sverige hade det varit fylla, slagsmål och våldtäkter.
På söndagen började folk samlas på gatan för att vänta på madonnans återkomst. Traditionen är från 1600-talet då man gömde madonnan uppe i bergen för att inte arabiska pirater skulle få tag på henne. Tornet här i Bolnuevo är en utkiksplats efter pirater.
Under de här dagarna ökar Bolnuevos befolkning många gånger om.
Utanför campingen hade man ställt ut blommor som tack till madonnan för att hon välsignar campingen och läsk och öl till bärarna. Det är åtta bärare åt gången som bär madonnan i en båt från Mazarron, en sträcka på närmare en mil. Ljudet är närmast kaotiskt med kyrkklockor, kraftiga smällare och dunkadunka-musiken från tivolit.
Så kom då madonnan och en dag till av festande börjar. Imorgon är en inofficiell helgdag här, antagligen för att inte många orkar jobba då...
Tyvärr har vädret blivit mycket kallare, ca 16 grader. Rena köldchocken jämfört med hur det varit tidigare. Och ändå är vi nere i Costa Calida - Varma Kusten.

torsdag, november 14, 2013

Natt med åska och cache-jakt igen.

I natt drog ett kraftigt åskväder förbi. Naturligtvis blev nattsömnen lite förstörd och Yoki blev rädd. Men hellre det än att det kommer under dan. Då sken solen igen.
Calpeklippan från andra sidan. Vi hade tänkt leta en geocache här, men jag hade mobilen (med gps-programvaran) på laddning och glömde den. Men det blev en skön promenad i alla fall.
Kusten här kallas för Costa Blanca (Vita Kusten) och det beror på alla vita hus.

Innan middagen gick vi på en promenad runt flamingosjön. På andra sidan skulle vi leta en cache för att ha någon härifrån. Sådana här saltsjöar kallas för salinas både här och i Portugal. Om cachen får man veta att redan under romartiden utvann man salt här. Det går underjordiska förbindelsser med havet från sjön.
Ett litet kräftdjur trivs i de grunda saltsjöarna och flamingos äter dessa. Därifrån får de sina rosa färg.
Bilder från saltutvinning förr i tiden. Allt detta ingår i cachebeskrivningen.
När vi kom fram till cachen kom samtidigt ett annat par på skattjakt. De visade sig vara svenskar även de. Som sagt var, ibland är världen liten... De bodde i en lägenhet i Benidorm och åker runt med bilen bl.a. för att leta cachar. Världens bästa sight-seeing som de sa.

Imorgon åker vi till Bolnuevo där vi bokat plats från den 15:e.

onsdag, november 13, 2013

Bétera och Calpe

När vi skulle åka gick vi först en rastningspromenad med Yoki. Då stötte vi ihop med våra finska vänner Eva och Hasse. De står på ställplatsen La Volta en halvmil bort och cyklat med sina nya elcyklar hit för att hälsa på.
Det är ca 30 mil till Calpe så vi delade upp det i två dagsetapper. Det var upp till 27 grader varmt efter vägen och trots AC:n blev det rejält varmt på bröst och mage eftersom vi åkte mot solen. Det blev Bétera, en dryg mil utanför Valencia.
På ställplatsen i Bétera stod den här kolossen. En svensk husbil som de sa var Europas största. De är tre personer ombord som varit här för att titta på motortävlingar. Han som äger den har varit aktiv tävlingsförare, men numera rullstolsbunden. Med sig har han en chaufför/mekaniker och en assistent. De berättade att det är inte lätt att åka omkring nere i Europa med en så´n stor bil, det finns ingen camping de kommer in på. Och det var t.o.m. stora problem att ta sig in hit pga en smal gata där uppfarten till ställplatsen är.
Det är ett ungt par som driver den här ställplatsen och på bilden kommer de med vår middag - grillade spanska korvar, bröd och vin. Det var bara tre månader sedan ställplatsen öppnades. Den är uppförd på ett nedlagt industriområde. Här finns all tänkbar service inklusive tvätttmaskin, torktumlare, duschar och toaletter. Dessutom är det en tågstation en liten bit härifrån om man vill ta en tur in till Valencia. De håller t.o.m. på att iordningsställa ett picnicområde här med en lekplats. Det stora minuset är omgivningarna -trista nedskräpade vägar med hus med massor av skällande gårdshundar. Så man undrar om den kommer att bli så populär. Men för en övernattning går den väl an.
 Dagen efter lurade Astrid in oss genom bergsbyar med jättesmala vägar. Till slut började det gå utför och vägen blev bredare. Och så dök Calpeklippan upp, nu var det inte långt kvar.
Alldeles intill ställplatsen finns den här saltsjön med flamingos.
Den mäktiga Calpeklippan.
Granne med ställplasten är bostadsområden med flotta villor och mycket blomsterprakt.
Närmare stranden är det massor av turistskyskrapor, som förstör det mesta av charmen.
Promenad i gamla stan. Det är närmare 3 km dit. så det passade bra idag eftersom det är mulet och bara dryga 20 grader.
På ett av husen var det en målning med flamingos. Av orden som var skrivna förstod vi plötsligt vad dansen flamenco betyder. Nämligen just flamingo!
Vi gick ner till stranden för att äta lunch. På strandrestaurangerna brukar man nämligen ofta få ta med hunden. Det blev en tallrik med blandade tapas.
 Inom en halv kilometers radie från ställplatsen finns fyra stora livsmedelsaffärer: Aldi, Lidl, Mercadona och Consum. På vägen till Mercadona finns den här portabla bilbesiktningen, som det var kö till idag.
På de cementbelagda trottoarerna är det ofta avtryck från hundtassar. Det måste vara minnen från den tiden då det var vanligt med lösspringande hundar här.
Vissa har redan börjat med julpyntet..
Den här ställplatsen är väldigt populär. Trots att den är rätt stor med två etager är den ofta fullbelagd.