lördag, januari 12, 2019

El Rocio

Den här staden har vi hört mycket talas om, men åkt förbi fem gånger. Men den här gången svängde vi in till El Rocio och tog in på en camping. Eftersom vi tänkte stanna ett par dar så passade vi på att tvätta. Temperaturen är betydligt lägre (liksom i hela Spanien), bara 15 grader som mest (5 på morgonen och en svag, men isande vind på förmiddan), men det är bra torkväder för att slippa torktumla och hänga tvätten i stället.
Och vi ska inte klaga, hemma rasar det ena ovädret efter det andra. Senast stormen Jan med så kraftiga vindar att man bl.a. stängde av Höga Kusten-bron. Inte så mycket snö tydligen, men som vanligt den hemska ishalkan.
Här, vid infarten till stan, slutar asfalten. Alla gator i stan består nämligen av en väldigt finkornig, fluffig sand, som är skonsamt mot hästarnas hovar. Men inte mot mina ben, det känns som att gå i lössnö!! Det märkliga är att den dammar väldigt lite när bilar kör förbi!
Det första man stöter på, när man går från campingen in till stan, är den här baren där man knyter fast sin häst i det höga staketet. Sådana staket är det framför nästan varje hus i staden.
Det här är nämligen hästarnas stad dit olika katolska brödraskap pilgrimsvandrar på sina hästar. Det är t.o.m. en mängd hästplatser på campingen!
Den största tilldragelsen är 50 dagar efter påsk, då hundratusentals vallfärdar hit och har religiösa riter och enorma fester med bl.a. eldar och flamencosång och -dans!
Här är en länk (på engelska) där man kan läsa mera: El Rocio
Vi har ett par finska grannar som hävdade att stadens like inte finns någon annanstans i Europa. Bara i Mexico har de sett något liknande.
El Rocio är norra Andalusiens religiösa centrum och det verkar som de flesta av de över hundra olika katolska brödraskapen har sin egen kyrka här.
 I den här kyrkan står El Rocios egen madonna staty och strax bredvid tänder man ljus för henne.
Här börjar nationalparken Donana och i sjön intill staden finns en mängd fåglar, bl.a. flamingos och skedstorkar.
Förutom försäljning av diverse religiöst krims-krams finns även affärer för ridtillbehör (naturligtvis) och även vackra flamencodressar (vi är ju i Andalusien, flamencons land!).
Tyvärr kom inget brödraskap inridande med sina fina kläder och trummor och fanor denna dag. Men den här stiliga damen, som red förbi vårt bord när vi åt lunch, duger bra!

torsdag, januari 10, 2019

Vidare mot Portugal

9 januari. Det är dags att lämna Malaga och Medelhavet för denna gång (tack Solan och Lasse för en trevlig tid - vi ses säkert igen), men först en biltvätt i Torre del Mar, där en Repsolmack har en flyttbar ramp, så man kommer åt att tvätta taket på husbilen också. Fy fan vad det såg ut!! Vi spolade, skrubbade och höll på på. Till slut var det någorlunda rent mellan fläckarna på taket och då fick det duga .
Vi åkte nordväst från Malaga upp genom kustbergen och efter ett tag var vi uppe på den spanska högplatån igen. Först stannade vi på en ställplats i en liten stad, men där var en trång parkering rakt in i muren på en tjurfäktningsarena. Dessutom verkade omgivningarna tråkiga, så vi fortsatte till en camping där vi varit förut. Där hade vi i alla fall el och wifi så vi kunde titta på svensk TV. Tja, wifi'n var bara i receptionen, men med hjälp av lite pejlande med min hemmabyggda parabol så fungerade det jättebra!
Morgonen efter var det svinkallt (2-3 grader och lite frost här och var).
Den fortsatta resan mot Sevilla bestod av kanonbra väg, men lite trist natur. Enorma olivodlingar med olivoljefabriker och nyplanteringar av olivträd och någon stad emellanåt. Varför vi åker mot Sevilla beror på att det helt enkelt inte går att åka längs kusten. Där är ett enormt träskområde och nationalparken Donana, med väglöst land. Man måste helt enkelt upp till Sevilla för att ta sig till Portugal. Donana anses (av Spanjorerna i alla fall) som det viktigaste naturskyddade området i Europa.
Men här och var dyker en vacker bergstopp upp.
Infarten till Sevilla liknar de flesta andra större spanska städer.
Sevilla är bara lite större än Malaga, men betydligt jobbigare att passera. Det är en intensiv trafik och ideliga avfarter och filbyten under en lång sträcka. Inga-Lis körde med den äran och jag hjälpte till med att hålla koll på vilken fil man för tillfället skulle ligga i. När vi till slut kom till bron över floden Guadalquivir, så visste vi att vi började så smått närma oss slutet på stan.

tisdag, januari 08, 2019

Area Malaga Beach - bussutflykt till Malaga

Först lite nyheter om Dave (kanadensaren) och hans vildhund. Han skrev att han tänkte ha sin hund i koppel och så småningom kastrera vildhundstiken. Men han hann inte riktigt med, utan helt plötsligt blev det en parning. Så nu har han kanske dessutom en kull valpar att ta hand om framöver!!

8 januari. Solan och Lasse tänkte ta en busstur in till Malaga ( ca 9 km) och vi hängde med. Yoki smugglades med i sin väska och som vanligt märkte chauffören ingenting (en del är ganska bistra mot hundar på bussen).
Malaga är med sina drygt ½ miljon invånare en rätt stor stad (jämförbar med Göteborg). Lasse och Solan hade varit här på kvällen för ett tag sedan och då var det en fantastisk belysning efter den här gatan!
Bland det första vi gjorde var att äta lunch. Vi gick till ett av deras favoritställen, en restaurang med pintxos. Pintxos i Baskien är egentligen tapas, men här är det tapas på bröd av något slag. Lasse berättade hur tapas kom till. I en spansk hamnstad (har glömt vilken) gick sjömännen ut för att festa och för att de inte bara skulle dricka utan äta lite också, la man en liten rätt som ett lock över glaset för att de skulle äta upp den innan man tömde glaset. Och tapas betyder just precis - lock!
Här var det tre diskar fulla med små delikatesser och man fick hämta själv det man ville ha. Och det ville man!!
Det fanns många gamla fina hus här och vi gick en rejäl rundvandring. Spanska städer brukar vara lite bullriga, men här var det väldigt bullrigt pga alla byggen. Bl.a håller man på att bygga en tunnelbana. Yoki (som tidigare var rädd för buller och folksamlingar) blir tuffare och tuffare och går numera kavat med hög svansföring i storstan!!
I de skuggigare gränderna blir det rätt svalt, så här förstår man om spanjorerna föredrar vinterkläder.
Blir man trött på att gå, kan man åka cykeltaxi.
Vid det här torget sitter Malagas store son Picasso staty. Vi blev lite blyga inför vårt första möte med mästaren, men för Lasse blev det ett kärt återseende!!
Resan hem gick lika bra, Yoki var tyst och lugn i sin väska, när vi smugglade ombord honom på bussen.

Som avslutning några av Lasses bilder:


måndag, januari 07, 2019

Area Malaga Beach - fortsättning

5 januari (fortsättning). Under dan steg temperaturen snabbt och det blev åter en varm och solig dag. Idag gick vi och vår monsterhund😱 ut för att äta tillsammans med Lasse och Solan.
(foto Lasse Persson)
De hade beställt bord (ett måste, för nu är det många spanjorer ute och festar) på den här restaurangen, uppe på balkongen. (foto Lasse Persson)
Här fick vi ett större sällskap som grannar, det verkade vara fest på gång!!
Det visade sig att det var f.d. skolkamrater till en dam som fyllde femtio år, och de hade kidnappat henne och fört henne, helt oförberedd, hit. (foto Lasse Persson)
Och fest blev det!! Inga stolar runt borden (tapas på fest äts gärna stående) och den för spanjorer typiska ljudvolymen, så våra samtal fick huvudsakligen anstå till senare.
De var jättetrevliga och vi blev snart inblandade med skålande i sällskapet! (foto Lasse Persson)
När vi till slut lämnade restaurangen tjoade och vinkade sällskapet åt oss från balkongen, och sedan gick vi sakta hemåt i den vackra spanska skymningen.

Lasse är en enastående fotograf och här kan man se en del av hans bilder:

6 januari. Idag är den traditionella julen för spanjorerna, den dag då de tre vise männen kom med sina gåvor. Fast influenser från övriga Europa påverkar allt mer så att man firar även jul 24/25 december.
Varför bara ha en jul när man kan ha två!! Spanjorerna tar alla tillfällen till en extra festdag👍



Ställplatsen är väldigt populär och varje dag kommer den här skylten upp vid infarten.
Här har fransmännen fest på vår gata. Allt eftersom festen framskred desto mera kungakronor av papp syntes på deras huvuden. Alltså firar de också de tre vise männen!
7 januari. Idag är det en helgdag här i Andalusien och massor av folk ute. Vi beslöt att gå en långpromenad till Rincon de la Victoria (över 4 km enkel väg). På vägen dit passerar man tre tunnlar, Där har det gått tåg förut, men nu är de omgjorda för gång- och cykeltrafik.
Vi flanerade längs strandpromenaden ett tag innan vi satte oss i skuggan på en restaurang för att äta lunch. Det blev fisken rosada - ska vara typisk för Andalusien.
Här råder den bistra spanska vintern och många klär sig i vinterkläder och en del har t.om. en halsduk för munnen. Trots att solen gassar och apotekstermometern visar 22 grader!!
Vi har ofta undrat hur spanjorerna kan vara så sunda och smärta när de äter så mycket vitt bröd och dricker så mycket vin och öl. En förklaring (som jag läst) är att de rör sig väldigt mycket. Går, joggar eller cyklar. Fast vissa tar det lite lugnare med lite yoga i stället..
Men den uppväxande generationen har tydligen inte det intresset. I stället åker man i eldrivna leksaksfordon. Undrar om dom är lagliga i Sverige??
Såna här är väldigt populära och ungarna far runt som jehun med dom..
Efter den ca 8 km långa promenaden (den längsta på många år) var mina dåliga ben förvånansvärt alerta. Är det klimatet som gör att det känns betydligt bättre här nere? Hur som helst orkade jag med ytterligare en promenad, till livsmedelsaffären SuperSol. Vi är ju på Costa del Sol (solkusten) så klart man ska ha med Sol i namnet!! Kanske inte helt i klass med Mercadona (som inte ligger inom gångavstånd), men väldigt bra sortiment.