Castro Verde

Först en hälsning från kanadensaren Dave och hans vildhund i Almerimar. För första gången har vildhunden vågat sig in i Dave's husbil. Och inte nog med det, utan funnit sig väl tillrätta i sängen tillsammans med Dave's golden retriever!! Vilket framsteg!!

Man blir nästan tårögd.

29 januari. Tyvärr verkar det vara sämre väder på gång med blåst och regn. Vi beslutade att lämna kusten för ett tag och åka ca 10 mil norrut till en camping i Castro Verde. Här är bergen flackare och grönare än i Spanien.

Vi parkerade med utsikt mot blommande rosmarin från framrutan. Här är underlaget perfekt vid regn, vid kusten är det ofta sand eller lera.

Dagen efter blev det en promenad till stan. I en rondell med rondellfår kom en familj med häst och vagn. Nu var det riktigt gråkallt (blåsigt och 11-12 grader), jag tror det är första gången jag haft långärmad skjorta sedan vi kom till iberiska halvön.

Apelsinträd odlas även som prydnadsträd, som här utanför brandstationen. Den här märkliga byggnaden finns mitt i stan.
Så småningom kom vi till ett av våra mål för dagen. Nämligen en veterinär som klippte Yokis klor. När vi skulle betala ville han inte alls höra talas om något sådant!! (Hemma kostar det normalt en hundring).

Vi har hört (och själva upplevt) att portugiserna inte är gnidiga utan snarare frikostiga och generösa. Som t.ex. damen som skötte ställplatsen i Armancao de Pera. Hon jobbar där till tolv på natten, sedan sköter hon ett tvätteri under natten. Vi lämnade två kassar med tvätt till henne och hon ville ha 6€ för det. Att tvätta själv med tvättmaskin och torktumlare blir oftast betydligt dyrare. När vi hämtade tvätten var den fint vikt i kassarna och då tyckte hon helt plötsligt att 6€ var för mycket. 5€ räcker, sa hon!! Hon fick i alla fall 6€...

Eller som saluhallen i Tavira när vi handlade fisk. Sedeln togs emot, men mynten fick vi behålla..

Så var det dags för mig att gå till frisören. Senaste klippningen var ju när Maggan klippte mig i Bolnuevo innan jul. Hade det varit för några dar sedan hade jag inte ens tänkt tanken pga den ömhet jag hade i huvudet då. Nu är det så mycket bättre att jag vågade mig på ett försök. Allt gick bra frånsett att han var riktigt petnoga och höll på närmare en timme (och det började ömma i hårbotten igen av allt kammande)! Kostnad 8,50€

Och då fick jag ett klippkort (!) som berättigade mig till var 10:e klippning gratis!!

Nu var det dags för lunch och jag beställde en rätt typisk för Alentejo (området där vi är). Det var en god gryta med fläskkött och snäckor. Men alldeles för mycket!
Man verkar skämmas lite för att ta betalt även här, så man kamouflerar notan på olika sätt. Som här i en ask, som liknar en bok!!

En stund efter vi kommit hem knackade det på dörren. Det var våra svenska grannar Agneta och Arne (från Trollhättan), som bjöd över oss på kaffe, en god portugisisk kaka och ett glas portvin (tawny).

 31 januari. Idag är det riktigt aprilväder. Ömsom regn, ömsom sol, ömsom blåst.

 Kakel är vanligt här, inte bara på husväggarna. Th en parkbänk.

Den gamla kyrkan i Castro Verde och kyrkogården där vissa döda t.o.m. fått ett eget litet hus.

 Vid marknadsplatsen finns en rondell med rondellgrisar och den här väderkvarnen.

Vid en affär parkerade en man sin häst och kärra medan frugan och barnen fick sitta kvar i vagnen. Undrar om den klarar besiktningen..?

Bältros är en märklig sjukdom. Viruset från vattkopporna jag hade som barn har alltså gömt sig i 65 år innan de kom på att ställa till jävelskap. Och valde i mitt fall huvudet och örat. Men bara ena sidan. Om man drar en linje från näsroten upp över huvudet så var det mängder med utslag på ena sidan, men inget på den andra.

Så fort jag misstänkte vad det var gick jag till en läkare. Först blev vi lite undrande när vi såg henne. Under den uppknäppta läkarrocken hade hon en kort-kort kjol, högklackade skor och långa dinglande örhängen. Men hon visste vad hon gjorde! Efter två dar med behandlingen hon ordinerade var jag till 90 procent återställd och kunde helt sluta med smärtstillande!
Och nu, när den fem dagar långa behandlingen är över har jag bara lite känning kvar ibland och det mesta av utslagen i pannan och på huvudet är på väg att försvinna!!

Jag känner det som att det var tur att det hände här nere. Vi har en god vän hemma i Sverige som fick bältros på samma ställe på kroppen som jag. Den vård han fick (eller snarare inte fick) gjorde att han fick det betydligt jävligare under betydligt längre tid.
Så ska du få bältros, så se till att vara här nere 😉 Och var snabb att gå till läkare..

Det är ovanligt med färdigförpackat kött här. T.o.m. köttfärsen mals efter önskemål. När vi kollade in charkdisken stirrade de här fårskallarna anklagande på oss. Men vi samlade mod och köpte i alla fall en bit fläskkött till middan..

1 februari. Så har en månad gått igen. Inatt regnade det rejält och idag varvas det med kraftiga regnskurar (ibland blandat med hagel) och kraftig blåst. Däremellan tittar solen fram en liten stund. 

Egentligen hade vi tänkt åka vidare idag, men vädret gör att vi blir kvar en dag till.

Hemma är det massor med snö, trafikolyckor och svinkallt, så det är i alla fall bättre här!

Armacao de Pera

Pga omständigheterna med min bältros kändes det jobbigt att vara kvar i Albufeira där det är långa jobbiga vandringar till det mesta, så vi beslöt att åka till Armacao de Pera i stället.

För ett antal år sedan när vi stod en längre tid i Gale (mellan Albufeira och här) cyklade vi ofta hit. Det är kanske ingen turiststad direkt, men har ändå en charm. Kanske just därför..


Det finns en parkering där det ofta stod husbilar, men det var riskfyllt eftersom polisen, på borgmästarens uppmaning, (troligen efter påtryckningar från campingägare) körde bort husbilarna, fotade av deras registreringsskyltar och hotade med dryga böter om man visade sig här igen!!
Så vi tog in på campingen en bit bort.

Vi parkerade bredvid en jättehusbil som verkar ha stått här länge. De hade ihop med sin stora släpvagn byggt en stor inhägnad jättegård, där de hade hundar. När vi tittade närmare på släpvagnen, kände vi igen den. Det var ett par tyskar som stått i Bolnuevo med sina Berner Sennen och försörjde sig på att tillverka hundprylar. T.ex. har de gjort selen som Yoki har!! (Världen är som sagt var liten här nere..)

När det gäller min bältros kan jag berätta att dundermedcinerna jag fick var väldigt effektiva! Det smärtlindrande preparatet fungerade så gott som ögonblickligen och effekten höll i sig närmare 12 timmar tills det var dags för en ny tablett!!
Så i natt har jag sovit utan att behöva vakna till den outhärdliga tortyr som var innan!! Frånsett de gånger jag var tvungen att kliva upp och ta de andra tabletterna (som dämpar själva virusinfektionen) förstås.
Tack för deltagandet på kommentarsfältet och andra sätt!

Vi läste att borgmästaren (troligen efter påtryckningar från restaurang- och butiksägare) gjort en helomvändning och numera accepterar husbilar. Den lokala fotbollsklubben sköter området och man har dessutom fixat vattenpåfyllning och gråvatten- och toatömning!!

27 januari. Vi beslöt att åka dit i stället! Men först åkte vi till pingo doce (Portugals största livsmedelskedja) för att handla. Yoki åkte som vanligt kundvagn i sin väska. Jättekul tycker han!

Det är ett fantastiskt läge på den här parkeringen. Alldeles vid stranden, båtar, fiskestugor och restauranger!

Och bara ett par hundra meter in till stan. När vi kom var det gott om plats, men efterhand så fylldes det på rejält.

Det finns många fiskebåtar (och andra typer av båtar) här, men ingen hamn. Och det är märkligt att en såpass stor fiskehamn saknar en hamn.
I stället har man kraftiga motorer och tar REJÄL fart så att man kommer en bit upp på stranden. Sedan kommer en traktor och bogserar iväg båten till en tryggare plats längre upp på land.
Uppe th en typisk fiskebåt med ett par kraftiga motorer som ger tillräcklig fart upp på stranden.

28 januari. Idag promenerade vi till Doras för lunch. Här åt vi varje gång vi gjorde en cykelutflykt hit med Sture och Inga-Lisa samt Inger och Lennart. Här serveras en god billig dagens bestående av portugisisk husmanskost. Vi var även här med Solan och Lasse en gång, men då var det helg och då serverade man tyvärr inte dagens.

Bältrosrapport: Behandlingen ska vara i fem dygn (utom det smärtstillande som jag kan prova att sluta med när jag vill).
Det smärtstillande preparatet  var helt gudomligt - smärtan, ömmandet och kliandet upphörde så gott som helt!.
Antivirusmedicinerna fungerar också, utslagen stoppades upp och börjar minska och såren efter utslagen börjar torka ut!
Detta efter två dygn!!
Idag provar jag att skippa det smärtstillande. Har inte tagit det sen igår kväll och fortfarande ingen smärta.
Så till middag blir det rödvin till oxfilen 👍

Albufeira - och bältros !!

I Falesia fick jag mer och mer ont i höger öra. Jag trodde det var "örstyng", som det kallades för som barn (öroninflammation). Paracetamol hjälpte hyfsat, så det var bara att hoppas att det skulle gå över snart.

Efter Falesia åkte vi till Albufeira, till ställplatsen vid fotbollsplanen. Den har en mur runt omkring och kallas därför koncentrationslägret.. Men det är flera svenskar som gillar stället och har stått här flera år i rad - även sommartid!

Albufeira är en rätt bergig stad och bästa sättet att ta sig ner till (eller upp från) stranden och den turistiska gamla stan är via två långa rulltrappor.

 Efter lunch på en restaurang blev det naturligtvis en strandpromenad i det underbara vädret (20 grader på dan).
Men det är långt att gå från ställplatsen och efter en del flanerande på stranden och gamla stan visade Inga-Lis stegräknare på 6 km. Jag var så slut att det blev taxi hem. Och taxi är inte dyrt här - resan kostade bara 3€.

Smärtan i örat har blivit allt mer outhärdlig (känns som man sticker med en kniv rakt in i örat och vrider om) och paracetamol hjälper nu bara knappt en timme. Dessutom har det börja komma ömmande utslag på pannan och i hårbotten. Nu började jag bli riktigt misstänksam, så vi promenerade bort till närmaste vårdcentral, som (liksom de spanska) är öppen dygnet runt, alla dar i veckan!!
Efter en lång väntan (det var mycket folk där) fick jag äntligen träffa en läkare. Och mina farhågor
besannades. Bältros i högra örat och högra delen av huvudet!! Det känns inte som det är det bästa stället att få bältros på..
Hon skrev ut ett recept på ett kraftigt smärtstillande preparat (som inte verkar säljas i Sverige..), en antiviral medicin, som ska tas ca var 5:e timme dygnet runt (det blir att ställa väckaren ett par gånger per natt), samt en antiviral salva för utslagen.

Hemma kostar det 200 kr att träffa en läkare men här i Portugal (liksom i Spanien) är sjukvården gratis.

Falesia

På väg till husbilsverkstaden åkte vi förbi det nya IKEA-varuhuset i Loulé. Här kan det bli inhandling av sillburkar mm framöver. Hos CamperServ fick vi en tid redan nästa dag, kl. 16.00.

När vi kom fram till den stora ställplatsen i Falesia var den helt fullbelagd! Men man har byggt en till, bara ett par hundra meter längre bort.Men även den var full, så när som på en plats utan el. En natt borde vi klara oss, särskilt som vi stod på el igår. Vi har varit här för rätt många år sedan och mycket har hänt. En livsmedelsaffär samt tre restauranger har öppnat på andra sidan vägen. Så nog bidrar husbilarna en del till folks uppehälle här!
Alldeles intill gick en fåraherde med sin flock och vallhundar i pinjeskogen. Vi har sett ovanligt lite pinjelarver på spanska sydkusten i år, men här finns dom! Bon lite här och var i pinjeträden gör att vi håller Yoki kopplad och kollar var han sätter tassarna.

 Bara en liten bit från ställplatsen är det branta klippor ner mot havet. För att ta sig ner till stranden är det långa slingrande trätrappor som gäller.

Men väl nere är det mödan värd!

 Helt fantastiska berg av röd och vit sandsten längs hela stranden. Otroligt vackert!

Ännu ett vårtecken - mimosan börjar knoppas!

Det är ett par andra svenska bilar här också, och vi blev inbjudna på kaffe till Kjell (bördig från Sundsvall) och hans ungerska fru.

22 januari. Så gott som hela tiden vi varit i Spanien och Portugal har vi haft bra väder för det mesta. Och vädret har överlag varit lite bättre i Portugal denna vinter. Ofta någon grad varmare och mindre regn. I Tavira hade vi iofs en liten eftermiddagsskur. Men idag var det bistert! Mulet, blåst och bara 14 grader som mest. Det blev fleecetröja och vinterjacka. Men i morgon ska det bli bättre och då åker vi vidare mot nya mål.