onsdag, juli 26, 2017

Västerut och norrut

Tisdag 25:e juli. Som vanligt: Efter ett par dar i lägenheten började det krypa i kroppen och vi startade husbilen för en ny resa. Nu åkte vi västerut och stannade vid Vikbron några mil väster om Sundsvall. Det är en av träbroarna som hävdar att den är Sveriges längsta. Tyvärr var bron avstängd även för fotgängare p.g.a. reparation. Platsen är en av flera fina ställplatser i Ånge kommun.

Sedan gick resan vidare förbi Östersund till Trångsviken.
I den här lilla byn finns tre särskilda ställplatser för husbilar! Allt startat av en pensionerad polis med husbil.

Vi blev  välkomnade med en fascinerande bok om Trångsviken av den trevlige killen som tog betalt!




Här blev det grillning, något vi gärna gör om vädret tillåter, vilket det ofta har gjort den här sommaren. Vi har hört många klaga på vädret, men vi upplever att det varit en jättebra sommar med mycket sol och lagom varmt. Men vi kanske haft tur att vara på rätt ställe vid rätt tidpunkt!
 T.v. bryggan med utsikt över Storsjön och t.h. vattentornet från ånglokens tid.

I Strömsund, som blev vårt nästa mål, har man tagit bort förbudsskyltarna och i stället skyltat upp husbilsställplatser vid hembygdsgården. Det går framåt i vissa kommuner!
Färden gick vidare till Åsele. Där hittade vi inte något trevligt ställe att stanna på utan vi tog in på en camping, något vi sällan gör.  Men vi blev positivt överraskade - det liknade mera en betalställplats och kostade inte mer heller. Fina platser alldeles invid Ångermanälven och höns som gick lösa på området samt en trevlig holländsk ägarinna! Det var fler husbilar än husvagnar här.
Synd bara att ungdomsgäng, som var här på Åsele marknad för någon vecka sedan hade vandaliserat, satt eld på ena servicebyggnaden och skräpat ner!
Här hade vi den här turens enda regnväder. Det började klockan fem på morgonen och regnade intensivt i sex timmar innan det slutade.
Lördag 29:e juli kom vi till Junsele. På helgerna är vi extra noga med valet av plats för att slippa busliv. Vi åkte ut till Långvattnets naturreservat och parkerade mellan två vackra sjöar.
Vi trodde vi skulle bli ensamma här, men så kom en husvagn med ett yngre par med en liten bebis och parkerade i närheten. De hade av en slump sett skylten på stora vägen och svängt in hit.






Jag passade på att prova fiskelyckan, men utan resultat..


Sedan kom vi till Sollefteå där vi som vanligt parkerade vid älven. Vi hade gått en promenad med Yoki och jag hade tagit en liten whisky, när Inga-Lis hittade en annan plats på vår holländska ställplatsapp på iPaden. Den ligger en bit från Bispgården, heter Vakantie (betyder ledighet) och drivs av den här unga holländska damen (Monique) som bor där ensam med sin hund Jack och två hästar!
P.g.a. whiskyn fick Inga-Lis köra hela vägen. Efter Bispgården förde navigatorn oss över älven och någon mil längs en mindre väg innan vi tog in på en liten grusväg. På slutet var det en brant backe och så var vi framme. Det var bara två bilar där - en tysk liten plåtis med två ungdomar och den här stora amerikanska bussen med holländare. Bilden på Monique är från hennes hemsida.
Hela stället gick i westernstil och bestod  av timrade byggnader av gamla stockar med barken kvar. På bilden ovan är servicehuset med dusch och toalett!
Här är samlingslokalen.
 Så här såg den ut inuti.
 Här är lägerplatsen och en byggnad full med westerninspirerade prylar.
Platsen var helt klart en annorlunda upplevelse och här är en länk till hennes hemsida: Vakantie
På väg mot Sundsvall passerar man Utanede med den Thailändska paviljongen, där vi stannade för lunch.

Vi passade även på att gå in och titta på området.



Eftersom vädret var så bra ville vi inte åka direkt hem utan stannade i Galtström. När vi började åka hit med husbilen för 17 år sedan var vi oftast ensamma här. Nu får man komma tidigt hit om man ska få en plats. Vi hade tur och hittade en glugg bredvid ett par bilar från Örebro. Det visade sig vara jättetrevliga människor. 23 grader varmt (ovanligt här ute vid havet) och sol gjorde det hela till en trevlig vistelse innan vi nästa dag åkte hem för blomvattning m.m.

lördag, juli 15, 2017

Flykt undan oväder

Ett oväder med kraftigt regn och blåst hemma i Bergsjö gjorde att vi packade husbilen och åkte söderut eftersom prognosen tydde på att det var bättre där. Men det dröjde ända ner till dalagränsen innan regnandet upphörde.
Som så ofta förr åkte vi till Nusnäs ångbåtsbrygga, men för första gången (för oss) var det fullt med husbilar där. Vi fick i stället parkera vid danspaviljongen (folkparken) Bliktpunkten tillsammans med ett antal husbilar som inte heller fick plats vid hamnen. Det börjar faktiskt bli för mycket husbilar verkar det som..
Här finns många fina timrade dalahus med sina speciella skorstenar. Damen som bor här pratade med oss och erbjöd oss att parkera bakom hennes båthus alldeles vid stranden, med trädgårdsmöbler och allt. Men det kändes som att tränga sig på och vi tackade, men nöjde oss med parkeringen.
Den här trevlige mannen är en ideellt arbetande "vaktmästare" för folkparken och han bjöd oss in för ett studiebesök. Dessutom fick vi förklaringen till namnet Bliktpunkten. Blikt är en slags siklöja som fiskas här i Siljan och grillas.
Studiebesöket tackade vi naturligtvis ja till. I Nusnäs har vi aldrig upplevt någon negativ attityd mot gästande turister med husbil!
Efter ett besök på dalahäst- och moraknivtillverkningen åkte vi söderut från Mora på den bedrövliga E45:an. Vi stannade bland tallarna på en naturcamping med det OK priset av 50 kronor, vid Siktjärnen.
Vidare ner genom Värmland. En liten bit söder om Filipstad stannade vi i Bjurfors vid Bergslagskanalen.
Nästa dag var vädret sämre med lite regn.
Vi hade kontakt med Lena och Ulf och bestämde att träffas i Kristinehamn. De kom först dit och konstaterade att det var helt fullsmockat med husbilar där. Och här vräkte regnet ner!
Vi ändrade våra planer och åkte ner till Gullspång i stället. Här fanns det plats för oss och även för ett annat par från Härnösand vi inte träffat förut - Lennart och Gerd. Gullspångsälven är känt för sitt laxfiske.
Efter en dags trevligt umgänge fortsatte vi så sakteliga hemåt igen. Vid hade tänkt oss att åka till Arboga och Hjälmare docka. Men p.ga. att vi kom iväg rätt sent samt en uppblossande tandvärk så stannade vi efter halva vägen, närmare bestämt vid en golfbana i Kumla.
Tandvärken är lite upp och ner så jag beslöt att avvakta lite och vi fortsatte så till Hjälmare docka, en fin plats vid Hjälmare kanal. Här finns ett sommarcafe och möjlighet till båtturer på kanalen. Slussöppningarna lockar som alltid en mängd åskådare. Kanalen är Sveriges äldsta, som fortfarande är i drift och har handvevade slussportar.
Tyvärr blev nu tandvärken alltmer intensiv och vi åkte till en tandläkare i Arboga. Han konstaterade en infektion under en rotfylld stifttand, jobbade en dryg timme med borr och andra verktyg men lyckades inte rensa upp tandens rötter. Utan det blev i stället en penicillinkur och att testa lyckan med någon annan tandläkare..
Vi åkte vidare norrut till Trångfors smedja vid Hallstahammar. Med hjälp av Alvedon och Ipren kan jag faktiskt njuta lite av den fina platsen..
Kanalen som rinner här är Strömsholms kanal. Och under promenaden från smedjan till Hallstahammar (ca 2 km) såg vi flera vackra slussar.
Sista stoppet innan hemkomsten blev Gysinge. Här det alltid varit gratis att parkera, men det är klart att man försöker tjäna pengar på det kraftigt ökande antalet husbilar. Så nu vill man ha 150 kronor med el (100 kronor utan),
På den lilla ön ute i forsen i nedre Dalälven finns många olika sorters träd, bl.a utländska. Den här stora eken verkar ha stått här ett tag.
Juli brukar inte vara så klokt att besöka den här platsen, men nu var det inga mygg alls här!
Penicillinkuren dämpar successivt tandvärken men något måste göras när jag kommer hem. Fortsättning följer..