April. Mera corona.

Rapporterna om coronaviruset blir allt dystrare.
En tragisk nyhet var att John Prine, en av mina favoritartister, dog i sjukdomen.

Vi undviker sociala kontakter, men tack och lov har vi ett andra hem - vår husbil. En vecka in i april gjorde vi en tur för att se att allt fungerade. Efter en mellanlandning i Sandarne kom vi till Gysinge.
Här var allt stängt pga smittrisken, tom den lilla livsmedelsbutiken.
Fast det pågick arbete med att flytta en del utställningar utomhus.

Men Yoki njuter av solen bland scillorna.

Tyvärr var väderprognosen inte så lovande, så det blev en kort premiärtur.

Jag har lyckats  få tag på ytterligare ett par mandoliner till bra pris på auktionssajten Tradera. Det var en stockholmare som vägrade skicka - endast avhämtning. Och det var tydligen ingen som ville åka till Stockholm för en mandolin i dessa tider. Så jag fick dem för utropspris! Våra husbilskompisar Lasse och Solan (bor i Stockholm) åkte och hämtade dem så jag får dem nästa gång vi ses.

Även hemma börjar vårblommorna ge hopp om att den här vintern snart är slut!

Påsken förflöt lugnt och stilla med en del utflykter i naturen

Vid Sindrakanalen har vårsolen kommit högt över trädtopparna och tinat bort nästan all snö och is.

En del ljusglimtar i sjukdomseländet stod Jacke Sjödin för. Han är en härlig man, som vi har fått njuta av under åtskilliga Skulefestivaler där han var konferencier!
Här är ett par av hans senaste alster:
Corona Corona
Staying at home

Mars. Sjukdom och elände.

Mars började för mig med vinterkräksjuka och förkylning. Samtidigt!! Inte kul.

Dessutom blev det helt plötsligt vinter! När det borde börja bli vår.

Fördelen var att ishalkan var borta, om än tillfälligt. Och vinterkräksjukan gick tack och lov snabbt över, så att vi kunde gå hundpromenader igen. Här på den nya promenadvägen längs Harmångersån, som var välskottad.

 Här har man åsikter, faktiskt två stycken!

Det är en fin promenad längs ån, fast det var inte så inbjudande att ta en vilopaus på bänken.

Snön började försvinna ganska snart och efterlämnade den sedvanliga ishalkan så det fick bli utflykter till havet igen. Här till Sörfjärden.

Det börjar komma oroande rapporter om ett nytt virus från Kina, som sprider sig väldigt snabbt. Dessutom visade sig min förkylning vara väldigt segdragen, så jag började bli lite orolig.

Handsprit verkar ha blivit svår att få tag på, men jag hittade det här receptet:

Handsprit (ska innehålla minst 60% alkohol)

3,5 dl koncentrerad spolarvätska

1,5 dl vatten

10 cl (2 tsk) glycerin, förhindrar uttorkning av huden

Blir ca 65%. Tar man 1 dl vatten blir styrkan ca 75%

Spridningen av smittan börjar bli enorm nere i Europa. Vi har tre vänner som var på Kanarieöarna. Sista veckan infördes utegångsförbud annat än för att handla. Så det var en lättnad när äntligen planet kom för att hämta hem dem!

Våra husbilsvänner Solan och Lasse började ana oråd tidigare och tog sig över gränsen från Spanien till Frankrike. Där hälsade de på goda vänner och när de åkte mot Tyskland hade även de stängt gränsen. De åkte småvägar, men vid gränsen blev de stoppade av polis. Men till slut kom en äldre, klok polis och släppte igenom dem!!

Vi undviker folksamlingar utan gör promenader i naturen (där det är isfritt..). Här är vi i Sörfjärden igen. Vad vi märker är att det är betydligt fler som promenerar i naturen numera.

Vi handlar på mindre affärer och är noga med att sprita händerna efteråt. Vi har alltid med oss handsprit numera, vilket vi har gott om tack vare spolarvätskan.

Ute vid Långnäset hemma i Bergsjö börjar isen alltmer försvinna, även ute på sjön, och mängder av gäss samlas. Börjar ge en förhoppning om vår efter denna istid, som varat i närmare fem månader!

Vår vän i Malmö repar sig och har precis fått komma hem efter en månad på sjukhus och flera ballongsprängningar!! 👍👍👍

Mars har varit en eländig månad på flera sätt och med den enorma spridning coronaviruset nu har i hela världen så ser det ännu jobbigare ut för nästa månad😢

(Stockholm. Från Aftonbladet 31:a mars)

På många ställen, t.ex. Spanien, har man infört utegångsförbud, dvs. en person får gå ut och handla mat två gånger i veckan. Om man är två och turas om så blir det en liten promenad i veckan!

Hur kommer det att pverka dessa människor? Och inte verkar det hejda smittspridningen heller. Tack och lov att vi har en vettig regering i vårt land! Och jag håller med den som sa att de som röstade för sänkta skatter och försämrad sjukvård borde gå ut på balkongerna och ropa: "Förlåt!!".

Från vissa experter kommer argument mot enklare munskydd: "De hjälper inte." Eller idiotkommentarer som att det kan fastna virus på dem. Det är alltså bättre att andas in viruset?!!

Eller eftersom det kan fastna virus på dem så kan man få dem på fingrarna och smitta andra?!!

I vissa städer inför man lag på munskydd. Och menar att man kan tillverka dessa själv - det finns instruktioner på Internet.

Jag kollade på nätet och hittade (helt ovetenskapliga) undersökningar, som vissa universitet gjort. Man kollade helt enkelt hur olika material stoppade viruspartiklar. 

En riktig mask, som intensivvården använder, stoppar (nästan) 100 %. Dammsugarpåsar nästan lika mycket, men det är det väldigt svårt att göra en tättslutande mask av.

Bomullstyg från T-shirts är det lämpligaste materialet och stoppar upp mot 50%, i vissa tester betydligt mer.

Det är väl bättre än ingenting? Och i synnerhet när mängden av virus man får i sig verkar påverka hur sjuk man blir.

Och här i Bergsjö har vi sett att busschaufförer börjat använda ansiktsmask.

Nästa månad kommer att bli spännande och skrämmande..

Februari

Februari fortsatte i samma stil med barmark, men fortsatt ishalka. Det är bara närmast havet som man kan gå med hunden lös utan broddar på fötterna. Att gå med hunden kopplad längs större vägar går ju förstås, men är inte så kul.

 Kylan på nätterna gör att det bildas olika isformationer, som den här sköldpaddan!

Ett avbrott i tristessen var när filmen Catwalk, där delar ur Glada Hudikteatern var med, kom till biografen i Bergsjö. Absolut en sevärd film! När vi åkte in till Hudik lite senare såg vi deras turnebuss - det är alltså Anderssons Buss i Ilsbo som håller den.

Och nu har vårens spelkvällar börja, där vi båda blir mer och mer aktiva med både spelande och sång!

Jag fortsätter med mina renoveringar av mandoliner och har fixat till en liten hobbyhörna i rummet där vi hyr plats för ett extra frysskåp. Jag har nu sålt två av mina gitarrer på Tradera och fick bra betalt och håller nu utkik efter gamla mandoliner i stället.

På skottdagen den 29:e fick vi en riktigt tråkig nyhet. En av våra goda vänner i Malmö hade fått hjärtstopp unde natten. Hans fru vaknade och upptäckte att han inte andades och var alldeles kall!
Hon ringde naturligtvis 112 och sa att var död. Men dom instruerade  henne att börja med hjärtkompressioner, vilket hon gjorde tills ambulansen kom. Och hon fick höra av läkarna att hon gjort allt rätt! Hon hade knäckt två revben men vad betyder det i sammanhanget - hjärtat kom igång igen och han överlevde!! Han hamnade till att börja med i respirator och nu håller vi alla tummar för att det ska gå bra!!

Januari. Mycket om instrument

Efter snöfallet i slutet av november har det i princip varit snöfritt, men däremot is, is och åter is!
Det är bara allra närmast kusten man kan få uppleva lyxen att få gå på isfri mark.
Och så fort vädret är hyfsat blir det en utflykt till de trakterna.


Här är vi ute på en udde i närheten av Hårte och njuter av sol och medhavd fika!

Efter försäljningen av durspelet har jag, förutom mandolinen, även köpt en irländsk bouzouki (från Tyskland). Den är stämd som mandolinen (fiolstämning) fast en oktav lägre. Då blev det naturligt att göra om banjon (som tidigare hade amerikansk bluegrassstämning) till irländsk tenorbanjo, som även den har fiolstämning. Så nu kan jag spela på ett likartat sätt på alla tre instrumenten! (Tja, nu är ju alla tre instrumenten nya för mig så det tar väl några veckor innan jag behärskar dem till fulländning 😉 )
Instrumentet längst till vänster är en concertukulele, som Inga-Lis håller på att träna på.

Den här gitarren är en Levin byggd 1933 och var min mors. På den lärde jag mig mina första ackord som barn. Och det var en smärtsam upplevelse. Nylonsträngar fanns inte på den tiden utan det var vassa stålsträngar, som kändes ordentligt i barnfingrarna.
Sedan dess har den stått i en källare hos min syster och sedan något år i förrådet hos oss. Först hade jag tankar på att sälja den, men man får nästan ingenting för gamla, massproducerade Levingitarrer, så jag beslöt att behålla den. Lacken var ful och oxiderad på ytan, men varsam polering med rubbing (autosol) och behandling med instrumentpolish gjorde underverk. Nu är den en glänsande juvel!
Jag skickade efter nylonsträngar med ball-end, för vanliga strängar funkar inte på den här gamla typen av stränghållare.
Och nu visade det sig att gitarren dessutom låter riktigt bra!
Så den här gitarren säljer jag inte! Däremot har jag ett par gitarrer till, som jag ska sälja under våren. En Bjärton från 1977 och en nyare Yamaha.

Den här mandolinen är också ett nytillskott. Det är en tjeckoslovakisk mandolin från 1970-talet. Den fick jag för 145 kronor på nätverksauktionssajten Tradera! Den var rätt nött och krackelerad i lacken och en stämskruv hade fått sig en smäll så den var sned och sadeln hade en bit borta.. Vidare hade halsen böjt sig. Väldigt lite, men tillräckligt för att avståndet mellan strängar och greppbräda gjorde att den blev lite tungspelad.

Stämskruven gick bra att böja till och lacken slipades ner. Efter många lager med väldigt utspädd lack och försiktiga slipningar däremellan såg den nästan ut som ny.
En ny sadel tillverkades av en bit vit plast från en isskrapa till bilen.
Stallet slipades ner ett par mm och med nya strängar är den nu lättspelad och har dessutom en bättre klang än den andra, nya mandolinen.. En till liten juvel i samlingen!

I övrigt har det varit ett par rätt trista månader, så det har känts kul att ha haft en del att pyssla med.

Jul och nyår

December förflöt lika grå och trist som hösten gjort. Lite snö ibland som tinade bort igen. På julaftonen gjorde vi en utflykt till Trolska Skogen. På vägen dit, inne i ett skogsparti, hade någon bemödat sig att julpynta en av skogens granar!

På vägen hem stannade vi till vid den här minimala fiskaffären, som stod vid vägkanten, och handlade en rökt sik. Vi swishade betalningen, men en hel del hade lagt pengar i en burk i kylskåpet. Folk verkar vara ärliga här..

Och så här såg det ut för oss förra julafton. Bolnuevo i Sydspanien.

Även på nyårsftonen blev det en utflykt. Denna gången till sandstranden i Sörfjärden. Även om det har vänt mot ljusare tider så står solen fortfarande lågt på himlen.

Och förra nyårsafton var vi i Almerimar. Här kommer Dave cyklande med sin hud och vildhunden som han tog hand om. Senast vi hörde ifrån dem var de i Turkiet och allt verkade bra med alla tre.

Till nyårssupén blev det en av de två stora humrarna som vi fick i julklapp av dotter och svärson (han fiskar ju bl.a. hummer). Den blev delad och gratinerad i ugnen med vitlökssmör. Mmm!! Den andra tar vi kanske för att fira vårens ankomst, men dit är det tyvärr en tid av ishalka, mörker och kyla 😢

Det är väldigt lite snö hittills, bara lite snöfläckar. Men fruktansvärt med is, vilket göt att man är väldigt begränsad var man kan gå på hundpromenaderna.

November

I mitten av oktober gick vi till hundfrissan (Djurkollo i Gnarp) för klippning av Yoki. Resultatet blev lika bra som det blev i Spanien, men - nästan tio gånger så dyrt!

En del senhöstsvampar finns kvar en bit in i november såsom den  goda, men frostnupna, rökslöjskivlingen. Th den vackra stinkmusslingen, som dock inte är någon matsvamp.

Tyvärr har mina fingrar börjat krokna igen trots några besök på sjukhuset för att knäcka ut dem. Nu har jag till slut gett upp durspelandet och sålt det fina Castangari-spelet. Det känns naturligtvis lite sorgligt efter alla år. Men i stället har jag införskaffat en mandolin! Den har så smal hals att fingrarna kan krokna mycket innan det påverkar spelandet allt för mycket. Och förhoppningsvis ska den bli ett bra komplement till banjon.

Den 9 november kom det några millimeter snö och det var läge att inviga Yokis röda olle för säsongen. Han är ju så korthårig nu och uppskattar nog den värmande tröjan, tror vi..

Snön försvann snart, men efterlämnade den klassiska ishalkan. Men blidvädret fortsatte och snart var även ishalkan borta. Tyvärr var vädret oftast grått och trist, som här på en utflykt till Långnäset i Bergsjö. Tack och lov har vi de härliga spelkvällarna här i trakten, där vi tom har vågat oss upp på scenen och sjungit inför publik!! Men de tar tyvärr snart uppehåll fram till februari.

12 november fick vi en hälsning från Solan och Lasse från Pensionista i Peniscola. På bilden har Lasse nyss njutit av en tapasrätt - grillade kycklingvingar. Att de var goda förstår man eftersom bara benen är kvar!!

De otaliga julmarknaderna är i full gång runt om i byarna,  och vi brukar åka runt på några av de närmaste. Det blir inte så mycket handlat så det är ett billigt nöje. För min del blir det mest lokalproducerade korvar och rökt fläsk.

23 november fick vi hälsningar via mail från våra vänner i Finland, Eva och Hasse. Det var skönt att höra att det var ok med dem och att Hasse tom blivit lite bättre. Men såklart är det lite ovant med vintern..

Inga-Lis har haft stora problem med en tand denna månad. Det resulterade till slut med att den fick dras. Och det blev en komplicerad historia med fem (!) bedövningssprutor och operationen tog tre timmar. Den starka smärtan satt i ett par veckor efteråt, innan den började avta.

Själv håller jag på med en större tandreglering. Redan i fjol, i Spanien, gick en tandbrygga sönder och tandläkaren där lagade den provisoriskt, men mina tänder är så spruckna och sköra att det skulle inte hålla särskilt länge. Hittills har det funkat tidvis med ett antal lagningar, men så kan man ju inte hålla på i längden.

Så den 26 november var det dags för den två minuter långa promenaden till tandläkaren här i Bergsjö.
Med Inga-Lis upplevelser för ett tag sedan i färskt minne, var det med extra tunga steg jag gick.
Efter oräkneliga bedövningar var det dags att dra ut alla tänder i överkäken. Det tog bara en timme så det gick väl lite över förväntan. Men jobbigt var det!
Det här är också en av anledningarna till att det inte blev någon Spanienresa i år.
Protesen var utprovad tidigare och klar, men det känns väldigt ovant att ha den i munnen. För att inte tala om att tugga med den, särskilt eftersom det ömmar väldigt mycket i tandköttet efter operationen.

Dagen efter kom det rejält med blötsnö och jag var rätt slut efter gårdagens tandläkarbesök. Men trots det blev det i alla fall en liten promenad i byn.

Dagen efter forsatte snöandet. Bastuflotten i Kyrksjön såg inte så lockande ut längre..

Men i fredags blev det blå himmel och en kortvarig sol!! Det har inte hänt många gånger den här månaden. Det blev till att ta tillvara på tillfället och det blev en utflykt till havet och Hårte.

Så var det oktober igen

I september brukar det vara betydligt bättre väder än det varit i år.
Och oktober började riktigt bedrövligt: Kallt, regnigt och blåsigt. Man hotade t.om. med snö!!

Och mycket riktigt. Så här såg det ut efter vägen mellan Bergsjö och Hudiksvall den 5:e oktober!

Vi har varit i valet och kvalet om att resa söderut i höst. Men, en del naturligtvis pga allt vi råkade ut för förra gången, kändes det inte nog lockande att kuska med husbilen i sju månader igen. Och att långligga på någon camping känns inte heller som ett alternativ.
Vi har bestämt oss för att härda ut en del av vintern här hemma och åka tidigt till våren i stället.

Ett annat par som också blir hemma är våra finska vänner. Hasse har råkat ut för en ovanlig blodsjukdom och mår inte så bra. Dessutom måste han medicineras, ta prover och tappas på blod regelbundet. Och det är naturligtvis krångligare när man åker omkring utomlands.
De bodde tidigare i ett båthus, men att tillbringa den finska vintern där är naturligtvis ingen höjdare. I stället har de nu skaffat en lägenhet i närheten, varifrån man kan se havet och båthuset.
Bilden ovan är tagen för nästan ett år sedan då vi lämnat hösten bakom oss och kommit fram till Huesca i norra Spanien.
Eva och Hasse: Ni har varit ett jättebra resesällskap både söderut och norrut genom Frankrike och även i stora delar av Spanien! Hoppas att det kan bli fler gånger vi kan träffas!

Hösten sprakar som vanligt i gult och rött. Men ibland träffar man även på överraskande färger i naturen!

En annan sak vi var i valet och kvalet om, var om vi skulle åka till Ljusdal och lyssna på Kingen, med sitt härliga tunggung. Eller åka till Delsbo och lyssna på FJK. Eftersom det inte var alltför länge sedan vi hörde Kingen, fick det bli det senare.
FJK har snart sitt 40-årsjubileum och de blir bara bättre med åren! Det var mao en fantastisk konsert de bjöd på!




Och ja -  Anders har fortfarande sin röda boots..

13 oktober. En härlig dag med sol från en molnfri himmel. Det var läge för korvgrillning ute vid havet (Strömsbruk).

Det har blivit en enorm mängd bilder under åren, så jag har beslutat göra ett urval med de bilder som ligger mig lite extra varmt om hjärtat. Jag tittade lite på Instagram men tyckte det var för likt Facebook så det blev flickr i stället. Bilder finns under länkarna här till höger.