Och så var även oktober slut

20 oktober. Vädret ser inte alls trevligt ut för överskådlig tid, så vi beslöt redan nu att ställa av husbilen för i år. Och inte bara ställa av utan även ställa in den. Vi har hittat en plats i ett f.d. sågverk i Gnarp, ett par mil härifrån. Det är faktiskt första gången vi har den under tak på vintern (de flesta vintrarna har den ju varit nere i Spanien / Portugal). Så nu slipper vi skotta av snö från taket!

Ute till havs är det extremt lågvatten, men i sjöarna och vatten dragen är det desto mer. Här är en bild från bastubryggan vid ån vid Långnäset.

Nästan varje dag (utom när det regnar för mycket) gör vi en utflykt med personbilen. Här blev det ett besök i Trolska Skogen.

Nu är sommarens föreställningar över, men det är fascinerande att bara vandra runt och upptäcka allt nytt som tillkommit sen sist!

Sista utflykten denna månad blev till Sindrakanalen.

Uppe vi dammen brukar det bara vara en liten rännil på sidan om kanalen. Men nu forsar det som den värsta vårflod.

Trots den blöta väderleken har svamptillgången inte blivit bättre, snarare tvärtom. Jag kan inte minnas att jag upplevt en så usel svampsäsong!

Och så sista resan söderut för detta år. Del 2 - hemåt igen.

 

Ett besök i Simrishamn. Här har man gjort en uppryckning sedan vi var här första gången, för många år sedan, och staden har blivit mycket finare. Särskilt nere vid hamnen.

Vi tänkte äta lunch på restaurang Röken, där vi åt en otroligt god Boeuf Bourguignon ifjol - med pensionärsrabatt! Men på matsedeln idag var det sjömansgryta med köttfärs och det lät lite väl konstigt så vi käkade lunch i husbilen i stället.

Sedan vidare till Sölvesborg och fortsatte till en hamn ett par mil ut på Listerlandet. Vi betalade hamnavgiften med Swish.

På natten regnade det kopiöst och vi kunde knappt sova pga dånet på taket. På morgonsidan somnade vi till men väcktes brysk av ett kraftigt bultande på dörren. Utanför stod en ilsken karl som undrade om vi betalt. Jag förklarade att vi betalt med Swish men han krävde att få se det så jag blev tvungen att leta fram betalningen på telefonen. Han menade att han inte hade kontroll på vad som betalas på det sättet - numret gick till hans chef. Vilken otrevlig jävel, hit kommer vi inte mer!!

Vi valde bort motorvägar, som oftast, och sneddade genom sydligaste Småland och Blekinge, och kom så småningom fram till Bergkvara. Fina omgivningar, men ingen som helst sevice. Men det var i stället gratis att stå här så det var ju bara bra!

8 oktober. Västervik och ställplatsen Sågen. Humant pris och fin utskt - vi gillar att se vatten. Tyvärr trist beläget i ett industriområde nära ett värmeverk och lite långt till stan.

Efter att ha stannat till för lunch i husbilen vid Sunborns slott (där jag plockade äpplen - fallfrukt - till rinnande mintgelé - gott till lamm) var det dags för resans tredje huvudmål. Nämligen Solan och Lasse i Bromma. De är vänner från Portugal och Spanien. Coronan gör att de också blir hemma i år - för första gången på 8 år!
Det blev återigen en trevlig samvaro med god mat. Av förklarliga skäl är inte Lasse med på bilden, det var nämligen han som tog bilden. Han har varit yrkesfotograf och Solan har varit tecknare och bl.a. illustrerat barnböcker.

Sista övernattningen blev Högbo bruk. På en så'n här resa kännar man verkligen att Sverige är ett avlångt land. I Malmö var det nästan fortfarande sensommar och här är det full höst.

13 oktober. Det här oxelträdet utanför vårt sovrumsfönster hade till största delen gröna blad när vi åkte och när vi kom hem såg det ut så här.

Tyvärr har vi inte haft det bästa vädret den här resan (frånsett någon dag nere i Skåne då vi hade upp till 20 grader!), utan en hel del regn och blåst.

Och nu är det bara att se fram emot mörker, kyla och ishalka. Och dessutom denna corona med allt vad det innebär.
Men det gäller att härda ut och tro på att det kommer en vår!

Och så sista resan söderut för detta år. Del 1 - söderut.

Vi hade hoppats på en oktoberresa ner till Danmark och Tyskland, men smittan ökar nu så mycket där nere. Så vi beslöt att hålla oss inom Sveriges gränser och lämnade passen och de blå sjukvårdskorten hemma.

Den 27 september kom vi till ett gråkallt Gysinge. 

Gysinge har inte bara en fin gammal bruksmiljö utan även en intressant natur.

Svampsäsongen har hittills varit bedrövligt dålig. Men vi får väl hoppas på senhöstsvamparna, som t.ex. trattkantareller, rökslöjskivling, eller som här fjällig bläcksvamp.

I Hallstahammar sammanstrålade vi med Lena och Ulf från Härnösand. Det ruggiga vädret inbjöd inte till utomhusumgänge någon längre stund, så efter ett tag eslöt vi att fortsätta en bit till. Det blev Hjälmare Docka vid Arboga.

Här är en svamp av mindre trevligt slag, fast vackert gulfärgad. Svaveltickan satt på en ek den tagit livet av och vi såg den under en promenad längs kanalen.

En annan kanal, nämligen Göta kanal. Närmare bestämt Karlsborg, där vi promenerade runt i fästningen.

Med husbil varierar utsikten från fönstret mycket. Här står vi vid en hästgård ett par mil från Lidköping.

Här fanns även gutefår med respektingivande horn. Men de var snälla..

Trollhättans slussområde är populärt bland husbilsfolket. Men vi lyckades få sista platsen på främre raden med utsikt över Trollhätte kanal!

! oktober. Så var vi framme vid ett av målen för den här resan. Timmervik på västkusten, där barn och barnbarn bor. Vi hade försökt pricka in hyfsat väder, så att vi skulle kunna sitta ute på altanen och äta middag. Men vi hann inte mer än sätta oss till bords förrän regnet började skvittra..

Men de har en carport och dit flyttade vi. Och det funkade jättebra och vi slapp regn och blåst. Och som synes sitter vi på rejält coronaavstånd.

Dottern Annika jobbar hemifrån med datasystem för sjukvården och har mycket att göra nu för att anpassa system för coronan.

Ulf däremot jobbar med lokaltrafiken i Göteborg och är permitterad på halvtid och har gott om tid nu för hummerfiske.

När vi åkte vidare nästa dag fick vi med oss ett par humrar och några krabbor. Krabba äter han inte utan de används normalt till att agna hummertinorna med!!

Nästa mål för den här resan var våra vänner i Malmö. Men först ett stopp i båthamnen i Falkenberg. På bilden är det förmiddagspromenad på Skrea strand.

Väl framme i Malmö, efter en rejält blåsig bilresa, parkerade vi i båthamnen i Limhamn. Undrar när det är läge att åka över bron igen?

Göran i grillartagen i den nya bostaden, på gångavstånd från husbilen.

Här sitter Eva, Görans syster, och hennes man Clas som hon räddade livet på när han fick hjärtstopp för ungefär ett halvår sedan. Läkarna har berömt henne! Men de är också förundrade över att han inte fått några hjärnskador eftersom man uppskattar att han varit död i ca en halvtimme!

5 oktober. Efter trevlig samvaro var det så dags att styra kosan hemåt så sakteliga. Men först köpte vi med oss Fiskrökeriets goda fisksoppa.

Troligen sista resan norrut för detta år

19 september. Vi bestämde oss för att göra en tripp norrut innan det blir för mycket höst. Detta mest för att hälsa på min storasyster, som hunnit bli 85 år.
Hon bor i Umeå. men vi gjorde första stoppet vid Höga Kustenbron. Här har vi utsikt mot södra sidan av Ångermanälven, där vi hade ett hus i 32 år.

Dagen efter stannade vi för lunch i Lunde vid Sandöbron. Här strejkade arbetare för rimliga löner 1931, men företag satte in strejkbrytare viket ledde till oroligheter och demonstrationer. Då satte man in militär vilket slutade i en tragedi med fem ihjälskjutna människor. Efter detta har man aldrig mera satt in militär i arbetsmarknadskonflikter.

Väl framme i Umeå stannade vi vid småbåtshamnen i Lundåkern. Här har man inte kunnat stå på länge pga bygget av an gång- och cykelbro över Umeälven. Men nu är bron klar och vi kunde gå över till Bölesholmarnas ö- och kanalsystem. Men tyvärr har vi läst att man planerar att göra om hela området och då ska möjligheten att stå här med husbil försvinna.

Därefter gjorde vi ett besök på seniorboendet där storasyster bor. Hon har det inte så roligt i dessa coronatider. Hon får inte handla själv eller åka buss så hon är ganska isolerad. Som tur är har hon grannar som hon kan sitta och prata med i korridoren.

Efter besöket vände vi hemåt igen. Men det blev en mellanlandning i Köpmanholmen först. Nu är det betydligt färre Ulvö-resenärer och vi kunde få en parkering med havsutsikt!

Dagen efter blev det en rundvandring i den fina Herrgårdsparken innan vi styrde kosan mot Bergsjö igen.
Nästa tur blir en lite längre hösttur söderut för att besöka barn/barnbarn på västkusten, samt våra vänner i Malmö.

Hösten börjar med en septembertripp söderut

3 september. Efter ett stopp i Stugsund utanför Söderhamn (fantastisk pizza!) fortsatte vi vidare söderut. Vi hade tänkt oss Mariefred, men där var ställplatsen i centrum borta och de två övriga i närheten verkade trista. Så vi fortsatte och hamnade till slut i Trosa. Vädret är ostadigt och nu gäller det att vara där regnvädren passerar på natten. Och det lyckades vi bra med den här resan.

Lunchen dagen efter avnjöts ståndsmässigt vid Tullgarn, som en gång var "V-Gurras" sommarslott.

Ett önskemål denna tripp var Göta kanal. Och det blev det, närmare bestämt vid Kapten Billés i Norsholm, strax utanför Norrköping. Båtsäsongen på kanalen är i princip över, men en och annan slussning sker fortfarande.

5 september. Nu vänder vi norrut igen, till Åmmeberg vid norra Vättern, inte långt från Askersund.

Ett fint ställe. Här var tidigare anrikningsverk och utskeppningshamn för Zinkgruvan och här finns ett antal industriminnen.

Mörka moln på himlen, som här i Fagersta, men vi lyckas fortfarande parera det mesta regnet.

Vi hade tänk vara ute en dag till, men i Järvsö blev hotet om regn överhängande, så vi fortsatte hem i stället. När vi kom fram till Bergsjö möttes vi av dubbla regnbågar alldeles framför bilen.

En av mina favoritsysselsättningar under hösten är svampplockning. Under augusti var det dåligt med svamp, bara lite riskor, rimskivling och taggsvamp. Men under september var det katastrof, nästan ingen svamp alls. Så det behövs nog en hel del regn för att det ska bättra på sig.

Väl hemma kom vi på att vi hade en jättehummer kvar i frysen. (Vi fick två stycken i julklapp av yngsta dotterns familj, vilka bor vid västkusten, och där svärsonen är en skicklig hummerfiskare.)
Förra gången jag skulle klyva hummern gick det så där, men den här gången lyckades det bättre. Övning ger färdighet..

Vi avnjöt den med rostat bröd med romsås från Vilda Fisken i Stocka. Gott, men det är nog ändå frågan om inte välmatad krabba är godare. Hoppas inte svärsonen läser detta, sånt skräp som krabba äter han inte..