Österut från Mosel

Den 9:e april lämnade vi Moseldalen för denna gång, efter en dryg vecka.

Vi hamnade så småningom i den lilla staden Bad Sobernheim. Där fanns en trevlig ställplats bredvid ett sommarcafé. Det är byggt som en liten svensk villa (trähus) och har en svensk minigolfbana. Dessutom säljer man svenska souvenirer. Varför denna vurm för Sverige fick vi ingen klarhet i, men populärt verkar det vara.

Dessutom fanns en 3,5 km lång barfotavandringsled där man går på olika underlag. Skorna ställer man i ett skåp innan promenaden.

Alldeles intill flyter den lilla floden Nahe, som gett namn åt det här vindistriktet.

Mistlar är något vi förknippar med Frankrike, men är vanliga även i vissa delar av Tyskland. Och så här stora är björklöven här nere.
Vädret är fortsatt fantastiskt, ca 20 grader och en gassande sol!

Nästa dagsetapp gick till Oppenheim vid Rhen. Ställplatsen var trist och asfaltplanen framför användes som övningsplats för en körskola för motorcyklar. Men vi var rätt trötta efter dagens körning och stannade där i alla fall.
Rhen är bara ett par hundra meter bort, men man ser inte floden. Det finns inte många bra ställplatser alldeles vid Rhen och dessutom är det många industrier längs floden.

 Men det var bara en kilometer till gamla stan och den var sevärd som alltid. En av många bra saker med Tyskland är att det oftast finns en väl bevarad gammal stadskärna. Mindre städer, som den här, hade ingen militär betydelse och klarade sig från bombningar under andra världskriget.

11:e april. Freudenberg, en liten stad strax sydost om Frankfurt. På ställplatsen har vi floden Main framför oss och ett brant berg, med en borg högst upp, bakom oss.

Vackra korsvirkeshus även här.

 Liksom på Mosel är det en hel del trafik av pråmar och kryssningsfartyg på Main.

I stora delar av Tyskland är det riktigt bergigt, ibland med riktigt snäva serpentinkurvor. Har man åkt omkring här nere så inser man att Sverige är ett väldigt platt land med, på sin höjd, en del backar.

Under den fortsatta resan österut stannade vi vid ett IKEA för att komplettera påskmaten med olika svenska sillar och kaviar.

Att IKEA är populärt även här är det ingen tvekan om. Det var faktiskt lite svårt att hitta en parkering för husbilen.

Vi passade även på att köpa IKEA:s egen öl (gjord i Sverige).

 Dagens etapp slutade vid en landsortsrestaurang i Sulzheim. Vi parkerade inne på gården med el-anslutning, som vi fick betala en slant för. Pastellfärgade hus gjorde att vi förstod att vi kommit in i forna Östtyskland.
Naturligtvis åt vi middag på restaurangen och det var bra.

Mera Moseldalen

4: april. Brauneberg. Det är tätt mellan ställplatserna här i Moseldalen, men dagens etapp är nog den kortaste vi gjort här - 3 km!

Magnolian blommar och vid stranden av Mosel har en Peter nån'ting lyckats få bli begravd.

I Minheim parkerar man bara någon meter från floden.

Det verkar vara en vetenskap med vinrankorna. Från vissa vinstockar sparas två grenar som binds fast i vajrar och från andra tre eller fyra. Det är nog ett slitgöra att jobba i vinbergens branta sluttningar.

Den 6:e april blev det gråkallt väder så vi beslöt att åka till Trier för att fylla gasol. Det är ofta vindlande vägar över vinbergen, ibland riktigt snäva serpentinvägar.

Efter gasolfyllningen åkte vi till Neumagen-Dhron, Tysklands äldsta vinort med sin lilla vinstuga.

Här började romarna odla vin för ett par tusen år sedan och det finns en del lämningar kvar från den tiden i staden.

Vi gick ut och åt på den här restaurangen. Insidan var väldigt originell med mängder av saker och ting.

Inga-Lis åt provensalskt lamm medan jag testade en romargryta med anka. Den serverades i en kopparkastrull och var helt ok.

På kvällen fick vi kontakt med Maggan och Göran. Det visade sig att de bara var 4 km från oss! Det är märkligt. Just på denna plats har vi sammanstrålat med andra spanienresenärer, Åke och Anne-Marie och i fjol Gun och Gunnar!
Dagen efter kom de hit och det blev ett kärt återseende, inte minst bland hundarna.

Det blev en promenad längs Mosel med blommande hägg.

Sedan en öl och därefter vinprovning och inköp på en vingård.

Dagen avslutades med middag på en restaurang som Göran tipsade om. Jättegod mat! Och naturligtvis hade vi mycket att prata om efter deras vistelse nere i Spanien och Portugal.

Dagen efter gick vi till en vingård som vi visste hade jättegott rosévin. Sådana här smala traktorer tar sig fram mellan vinrankorna där det inte är alltför brant.

Nästa dag åkte vi vidare till en vingård i Mehringen tillsammans med Maggan och Göran. Här var det många husbilar men byn var det inget särskilt med.

Men nu hade vädret blivit så pass bra att vi beslöt att äta middag utanför husbilarna.

Dagen efter skiljdes våra vägar för den den här gången. Men först blev det en förmiddagspromenad. Och då stötte vi i hop med Kurtan, bekannt från Spanien. Sedan Kent och Birgitta, också spanienbekannta. Man säger ju att världen är liten och ibland känns det så..

Moseldalen

31:a mars. Här har vi parkerat i Erdiger-Eller, bland en skir vårgrönska alldeles vid Mosel. Om man inte har otur med vädret så är mars/april och oktober bästa tiden att vara i Tyskland, tycker jag.

Stora pråmar rullar på som vanligt.

Vårfärgerna är fantastiska här nere. Helt olik den bruna trista norrländska våren.

Här finns många vackra sneda och vinda hus med restauranger och vinförsäljning. Och inte behöver man ruinera sig för att gå ut och äta.

1:a april. Vi stannade i Traben-Trarbach. Ställplatsen var lite trist belägen vid en fotbollsplan med många nilgäss. Dessutom ganska lång promenad till stan.

Nilgåsen har vi sett en hel del av i Frankrike, men nu verkar den vara rätt vanlig i Tyskland också. Man har t.om. sett några i Sverige så det är väl bara en tidsfråga innan den börjar konkurrera med kanadagåsen hemma.
Nästa dag kunde vi inte köra "rätta" vägen söderut pga vägarbete, utan vi åkte genom stan som hade så trånga gator att den mera liknade en fransk stad. Sedan bar det iväg över ett berg med slingrande serpentinvägar.

Så småningom kom vi fram till den lilla byn Wintrich. Här har vi varit massor av gånger. Yoki kände igen sig och blev jätteglad. Han är inte så mycket för bullriga städer..
Det är inte lika varmt längre, men i alla fall behagliga 18 grader.

Årets första sädesärla.

Vinrankorna är betydligt senare och har inte en tillstymmelse till grönt än. Vinbönderna verkar ha sysselsättning med rankorna året runt.

Det är inte bara vin som odlas här, utan även olika sorters fruktträd.

Även här i Tyskland kan man köpa färdigkokta ägg (naturligtvis färgade vid påsk), något som Sverige borde ta efter.

Idag kom ett par trevliga svenskar från Eskilstuna till ställplatsen. De var på väg hem efter övervintring i Spanien (Santa Pola), så vi hade naturligtvis en del att samtala om.

Efter ett par dar så avslutades besöket i Wintrich med grillning i det fina vädret.