Portima - Galé - Tavira - och dessa fransmän

I dag en mellandag med sol och upp till 17 grader i skuggan.

Fördelen med ställplatsen Portimão är närheten till stranden. Stranden är lång så det blir rejäla promenader i sanden, vilket uppskattas inte minst av Yoki. Nackdelen är att det saknas el på ställplatsen och det är väldigt många husbilar här. Det innebär att det är många elaggregat som surrar här. Det gäller att hitta en plats så långt ifrån elaggregat som möjligt. Vi gillar alltså inte surret från elaggregat.

Det är hundförbud i de flesta restaurangerna här (skylt på dörren), men det verkar inte gälla Yoki. Vi blir oftast glatt invinkade, han får en skål med vatten och ibland även hundgodis av den trevliga personalen.

T.o.m. på mindre livsmedelsaffärer har han fått komma in.

Efter ett par dagar i Portimão, så tänkte vi testa en annan ställplats, i Alvor. Den låg väldigt fint nere vid havet, men tyvärr var den lerig så vi struntade att köra in där. Jorden här är kraftigt rödfärgad och lerig. Efter en regnskur tar det dagar innan vattnet har sjunkit ner i jorden, så att den kan torka upp. Så är det risk för regn så är det grusade eller asfalterade platser som gäller.

Vi åkte tillbaks till Galé för att kolla om campingkortet kommit. Men tyvärr verkar det som det kommit på avvägar. Paulo skulle kontakta posten, så att de gör efterforskningar vad som hänt.

Eftersom ställplatsen i Galé var fullbelagd (som den ofta är) så åkte vi till Albufeira.

Dagen efter var det mulet och en del lättare regnskurar. Men hyfsat varmt,16 grader.

Eftersom inget nytt framkommit om campingkortet och boken så gav vi upp vårt väntande. Posten någonstans har strulat bort paketet! Men jag har ett kvitto på köpet, så vi får hoppas att det duger i stället för det försvunna campingkortet.

Vi beslöt att åka vidare till Tavira av flera orsaker. Dels för att hälsa på bekanta, dels för att det var dags för stortvätt. Polisens camping har nämligen billiga tvättmaskiner. Och så var det dags för klippning för min del och vi kände till en bra och billig frisör där.

Tyvärr var det nästan fullbelagt, men eftersom vi bara skulle stå där en natt fick en dålig plats duga.

Och tyvärr massor med fransmän på campingen. Fransmän tycker vi allt mer illa om. Grisiga, tar för sig utan att bry sig och allmänt stöddiga och otrevliga. Visst finns det högljudda och stöddiga tyskar, men det är inget mot fransmännen. Det har varit en hel del tjafs och bråk med fransmän här på campingen har vi fått höra. Så det är många här som delar vår uppfattning om dem.

Ett par av flera exempel: När en tvätt var klar kom en fransyska och tog vår kasse, så Inga-Lis fick rycka tillbaks den under det att fransyskan gormade på franska! De har blivit anmälda för receptionen eller tillsagda vid flertal tillfällen. Men då kan det också gå illa: en tysk hade sagt åt en fransman att plocka upp efter sin hund. Sedan hade någon slängt in hundskit i tyskens förtält!

Naturligtvis är inte alla fransmän så, men tyvärr allt för många.