Portugisiska vildhundar och Villa Real

Åter en dag med strålande sol och klarblå himmel. Naturligtvis en morgonpromenad längs stranden igen.

De portugisiska vildhundarna gillar vi mer och mer. Vänliga, snälla och oförstörda av olämpliga ägare.

 Här på ställplatsen är det två som håller till rätt ofta. Båda har Yoki hälsat på.

På bilden ovan den större av dem, som hälsar på grannens hund.

Det var rörande att se hur försiktigt han hälsade på lilla Yoki!

Här har den mindre varit och morsat på Yoki.

Men lite försiktig får man ju vara. En av vildhundarna som hållit till i flera år bland husbilarna i Silves fick en knäpp efter tornadon och blev aggressiv. Polisen fick åka dit och avliva den.

Det finns organisationer som tar hand om hemlösa hundar, veterinärbesiktigar, avmaskar och vaccinerar dem (och förser dem med giltiga papper) och försöker hitta ett hem åt dem. Vi har träffat på flera som fått en trofast vän på det sättet.

Efter några dar lämnar vi det här fina stället för att åka till en ny plats, innan vi lämnar Portugal för denna gången. Det fick bli Villa Real de Santo António vid spanska gränsen, en resa på drygt en mil.

På bilden gränsfloden med Spanien på andra sidan.

För de som gillar nyårsfyrverkerier är det populärt att vara här på nyårsafton. Först kommer tolvslaget på andra sidan och en timme senare här.

Trots att det ”bara” är 21 grader i skuggan så blir det riktigt hett i solen. En kall Sangria är inte fel..

Vi åt middag på en restaurang idag. Det blev en Algarvespecialitet, en fantastisk god skaldjursgryta (cataplana).

När vi stod i Manta Rota var vi de enda svenskarna där, men när vi kom hem från restaurangen såg vi att en svensk bil parkerat intill vår.