Moseldalen

Det har blivit lite av en tradition att besöka den lilla byn Wintrich, gå ut och äta på en av restaurangerna här och att köpa några flaskor av de goda moselvinerna. Nu var det söndag och det mesta var stängt, men där man hade en skylt vid dörren om vinförsäljning var det bara att ringa på så blev vi inbjudna till vadagsrummet och välja vad vi ville ha.

I Mosel är det en del högvatten, snösmältningen i Alperna har väl börjat. Och det går tungt för de pråmar som ska söderut mot den kraftiga strömmen.

Men våren är definitivt på gång. Det blommar i olika färger och träden börjar grönska.

Vinrankorna vill dock ha mer värme och står fortfarande som döda pinnar i backen.

Vi blev kvar i Wintrich ett par dar och innan vi åkte vidare hälsade vi på belgaren och köpte några flaskor från hans vinodling.
Idag den 5:e april skulle det bli regn, så vi beslöt att omväxla med en annan plats. Vi bestämde oss för
Neumagen-Dhron en liten bit härifrån. En kanonfin ställplats i Tysklands äldsta vinort.
Mycket riktigt, vi hann nätt och jämt komma på plats förrän det bötjade regna rejält.

Det är inte bara pråmar och passagerarbåter som trafikerar Mosel. Här kommer ett vikingaskepp fotat genom en regnig vindruta.

Pråmarna stävar sakta mot den kraftiga strömmen, men med strömmen går det undan.

Magnolian är typiska vårblommor här nere och kan bli stora träd fulla med de vackra blommorna.

Den 6:e april kom Gun och Gunnar och hälsade på efter en vinter i Portugal. Vi firade sammankomsten med att gå ut och äta på en restaurang. Det var naturligtvis mycket att prata om.

Dagen efter åkte vi till Sankt Aldegund, längre upp i Moseldalen. Gun och Gunnar stannade kvar. De hade samlat på sig mycket tvätt under den långa resan genom norra Spanien och Frankrike. Där finns nämligen tvättmaskin och torktumlare, vilket inte är så vanligt på tyska ställplatser.