Nu åker vi till ostkusten

7 mars. I Murcia skildes vi från våra vänner Solan och Lasse. De skulle den korta turen till "citronlunden" (eller citroenlunden som Solan kallar den) och vi fortsatte till Alicante. Hoppas vi ses igen framöver, om inte förr så i alla fall till sommaren när ni åker upp till Norrland!

Mellan Murcia och Alicante är ett stort ökenområde, som ofta brukar vara det varmaste och torraste i Spanien (där även Bolnuevo ligger).
Människan styrs till stor del av rädslor och flyktbeteenden, ett arv från våra förfäder på savannen. Vi fick en släng av detta och funderade på att dra oss hemåt snabbare än tänkt (hem till tryggheten..). Men vi besinnade oss!
Vattenläckan måste ju fixas, men det är ju egentligen inte så akut. Det gör bara saker krångligare. Och vem vet bättre hur bilen är byggd och hur vattenledningarna är dragna än de som byggde bilen. Och alla reservdelar har dom ju! Så jag kontaktade fabriken i Isny (i södra Tyskland) och fick en tid den 10:e april kl. 11.00. Perfekt!! Vår plan är ju att vara hemma i Sverige igen i början på maj.

Ställplatsen ligger någon mil norr om Alicante. Det var iofs nära till stranden och strandpromenaden, men i övrigt var omgivningarna trista med höghus med tomma sommarlägenheter.
Så vi beslöt att bara stanna en natt.

Nästa dag åkte vi till en annan ställplats en bit söder om Valencia. Det är en del slingriga vägar genom trånga städer om man följer kusten och vi beslöt att följa navigatorns förslag att åka över ett bergsparti längre in i landet i stället. Och det visade sig vara ett bra val! Jättefina vägar och ett vacket bergslandskap.

På många sluttningar finns de ca 1000 år gamla terassodlingarna (som morerna anlade) kvar. Det har sagts mig att de fraktade upp jord från kusten för att fylla terasserna med. Vilket jobb! Och det är stora områden i Spanien där dessa odlingar finns kvar.
Jag tar en del bilder från bilen eftersom Inga-Lis kör, men speglingar och smuts på vindrutan gör sitt för att sabba. Men spelar roll..

Ju närmare Valencia vi kom desto mer blommande mandelträd. På bilden vitblommande, men en knallrosa, vacker variant, är också vanlig.

Nästa stopp blev i närheten av Denia, några mil söder om Valencia. Vid ställplatsen växer hela skogar med det bambuliknande spanska röret. Jag har läst att man bl.a. gör promenadkäppar av det.

En sak som det inte råder brist på här är sopsortering. Efter var och varannan gata står dessa soptunnor. En för glas, en för papper och kartong, en för förpackningar (metall och plast) och en för hushållssopor. Men pant på aluminiumburkar och plastflaskor har man inte infört (än), så det slängs sådant lite hursomhelst trots alla återvinningskärl. Th en vacker mosaikskulptur med en vacker kvinna som tittar ut (gissa vem det är..)!
Även här stannade vi bara en natt för det mesta var stängt och öde. De flesta ställen efter ostkusten är på det viset och lever upp under sommarhalvåret.
Nu är kvällar och morgnar betydligt svalare, men dagarna är varma.

Vi fortsatte vidare norrut nästa dag. Utanför Valencia går en stor förbifart i form av gratismotorväg (Det borde även Sevilla ha). Här är det oändliga apelsinodlingar. Vi har hört att Valenciaregionen är världens största producent av apelsiner! Och nu dyker det första vägskyltarna upp med Barcelona på.
Nu känns det att vi åker norrut. Men bara så sakteliga, vi har gott om tid.

När vi kom fram till ställplatsen (som ligger mitt mellan Valencia och Peniscola) var den helt full. Vi stannade  i alla fall vid utfarten för att äta lunch. Men så såg vi en bil som började göra sig klar för att åka. Och jag gick dit. Mycket riktigt, det var en spanjor, som var på väg. Han var hjälpsam och satte ut en stol som markering åt oss, så att ingen annan skulle hinna före.

Alldeles bredvid finns ett planetarium och en hundstrand. På hundstranden fanns det flera stora hundar lösa så vi tog inte risken att släppa Yoki lös, utan han fick nöja sig med en sandpromenad i koppel.
Antalet husbilar här nere har ökat rejält se'n vi sist var här. Och särskilt spanska bilar har ökat lavinartat. Och då är det mest ungdomar och barnfamiljer som skaffar husbil.

10 mars. Prick en månad tills vår vattenförsörjning ska fixas.
Även nästa ställplats (Las Moreras, 3 mil söder om Peniscola) var fullbelagd fast vi var där redan kl. elva. Men den hjälpsamme föreståndaren ordnade en plats bredvid receptionen mellan gasolflaskor och en släpvagn (till rabatterat pris).
Här hade vi lyxen med diskho med rinnande varmt och kallt vatten i på nära håll och tvättmaskin / torktumlare. Här äter vi inte med engångstallrikar och plastbestick 👍

Den här staden kändes betydligt trivsammare och saknade riktiga höghus. Stranden var lång och fin.

Det här mimosaträdet växte i sanden bland den karga strandvegetationen. Är det därför det blivit så litet och förvridet, nästan som ett bonzai-träd?
I morgon är helgen slut och förhoppningsvis har det glesnat lite på camping El Eden i Peniscola, så att vi förhoppningsvis kan hitta en bra plats. Dessutom har vi bara tre mil dit så vi är där i hyfsad tid.