Sista tiden i Spanien

Vi stötte ihop med Eva och Hasse redan på parkeringen utanför Carrefour i Vinaros! Efter att ha gjort diverse inköp kom vi överens om att åka till en ställplats i floden Ebros delta. Här är det ett innanhav innanför Medelhavet, med ett rikt fågelliv. Jodå, vi såg en del flamingos, men på långt håll.

Annars fanns det inte mycket här, förutom en restaurang och vi bestämde oss för att gå ut och äta. För min och Inga-Lis del blev det paella, för första gången den här resan (ett av några måsten innan den här resan blir komplett). Efter middagen fick vi ett litet paket ris, odlat här i deltat, med oss hem.

Dagen efter följde vi den stora floden Ebro norrut.

Vi åkte genom ett vackert bergslandskap och stannade vid den lilla byn Ascó, där man helt nyligen uppfört en gratis ställplats, naturligtvis för att locka turister. Och visst tittade gubbarna på uteserveringarna intresserat på oss främlingar, när vi gick in till byn för en del inköp.
Enda felet på stället var att ställplatsen låg nära en större väg och en järnvägslinje, där tågen gick även på natten. Dvs en ganska störd nattsömn.

27 mars. Så fort man lämnar de större vägarna hamnar man ofta i trånga städer där man får hålla tungan rätt i mun. Den här gången samåkte vi en bit (annars bestämmer vi att träffas där och där) och det är Hasse som kör framför oss. Till slut kom vi fram till den lilla bergsbyn San Estaban, som var dagens mål.

Även här var ställplatsen gratis och bergen runt omkring var beströdda med buskar med lysande gula blommor.

Det blev en eftermiddagspromenad in till den lilla byn.

Det märks att vi kommit norrut. Här finns gräsmattor med maskrosor och syrenerna börjar slå ut!
Dagarna är varma men nätterna och morgnarna kalla (som lägst 4 grader tidigt i morse).

Dessa vackra och varierande spanska berg! Idag, den 28:e mars, kom vi till Huesca och så var cirkeln sluten. Huesca var det första stället i Spanien vi stannade på, på nerresan och blev det sista på hemvägen. Här är det nära till Mercadona och jag passade på att handla ett par andra måsten, nämligen Boquerones (små fiskfiléer inlagda i bl.a. vinäger och olja) och Flan - den spanska varianten av Creme Brulee. Gott. (😉)

Sista dagsetappen i Spanien. Eftersom Inga-Lis kör så kan jag ägna mig åt lite fotografering på resan över de väldiga Pyrenérna.
Sista biten går genom en 8 km lång tunnel och på andra sidan är vi i Frankrike.
Vi har haft förmånen att få uppleva ännu en fantastisk vinter i Spanien och Portugal, den sjätte totalt.
Jag tycker det är lite tragiskt att så många hemma, som har husbil, aldrig vågat göra en sån resa, utan skyller på olika saker. Visst kan det hända en del skit på en så lång resa, men efteråt är det värt allt detta.
Nu börjar vår 12:e resa genom det stora landet Frankrike och det känns bra med sällskap av Eva och Hasse igen.