Peniscola

11 februari. Vi kom till campingen (Eden) halv elva och av campingens 300 platser var faktiskt 5 lediga, alla på norra sidan. Det är uppenbart att vi hamnat i lämmeltåget av hemvändande centraleuropéer! Det var väldigt trångt att backa in (fick trixa en del fram och tillbaks). men väl inne på vår tomt var det både hyfsat rymligt och soligt. ACSI-kortet gäller här och dessutom får man två dygn gratis om man står här i två veckor. Vi bokade fram till 27 mars, då det kan bli lämpligt att starta resan norrut mot Tyskland.
Här på campingen har vi diskho och rinnande vatten på vår tomt och det underlättar ju en hel del för oss. Oftast är toaletter och duschar svinkalla på morgonen här i Spanien, men här är de uppvärmda och t.o.m. golvvärme i duscharna!
Desutom är det gångavstånd till centrum och affärer (bl.a. Consum och Mercadona).

 Flera kinesbazarer finns här och en liten livsmedelsaffär ("Tanten på hörnet") alldeles intill campingen, samt flera hyfsade restauranger på nära håll.

Peniscola har det mesta man kan begära och dessutom gamla stan med borgen uppe på en hög klippa. Nog den vackraste gamla stad vi sett i Spanien. Under de första åren vi var här nere blev Peniscola vårt andra hem. Bara ett fel, staden ligger långt norrut och därmed svalare på vintern.

De stora mosaikskulpturerna står kvar i centrum.

Och det har tillkommit en ny färgglad sak. Med en liten hund i o:et!!

Och konstnärer skulpterar som vanligt i sanden. Och skulpturerna växer för var dag. Bilden t.h. någon dag senare. Det blir nog en hel stad till slut.

Vi gick en campingrunda för att se om några av det gamla gardet var här. Jo, Leffe (f.d. fängelsechefen) och Agneta ursprungligen från Mariefred, numera Strängnäs och det blev kul att ses igen, det var många år se'n sist. Dom har slutat åka runt i Spanien, utan åker raka vägen hit efter jul och raka vägen hem i april.

Och ett par till från "den" tiden var också här: Hans och Margareta. De började resa hit ner redan 2003 och är bland de svenskar varit här nere flest gånger med sin husbil. De bor permanent i sin husbil (även i Sverige) sedan 8 år tillbaka.

En av våra favoritrestauranger Blanco & Negro fanns också kvar och där blev det tapas till lunch. För min del blev det calamares för första gången den här resan.

13 februari. En rejält blåsig dag, över 10 m/s och betydligt mera i byarna, så det blev promenader runt campingen, där det var mera lä bland alla husbilar och husvagnar. På bilden till höger är en liten trekant, som var den enda platsen som fanns kvar när vi kom hit för första gången, för nio år sedan. Men efter någon dag blev en bättre plats ledig och vi kunde byta.

Campingen har ingen egen trädgårdsmästare som i Bolnuevo, men det finns lite blomsterprakt här ändå. Den gula blomman till vänster har jag bara sett i en närmast självlysande lila färg förut. Cyklamen är här en trädgårdsväxt.

Det hät är vår favorit när det gäller lunchrestauranger. Kallas för Pensionista, men heter egentligen Hogar del Jubilado (pensionärshemmet). Här har man sta'ns i särklass flesta, bästa och billigaste tapas, billig frisör m.m. Men man får vara ute i god tid för den är väldigt populär, inte bara bland pensionärer. På kvällen är fullt med kortspelande spanska pensionärer och en ljudvolym därefter..