Sista dagarna i Peñíscola för denna gång

I tisdags blev det varmare igen med över 26 grader. Dessutom blev det kraftig blåst. Morgonen efter kändes det att nattsömnen inte varit särskilt god. Dels pga blåsten, men också värmen - den lägsta temperaturen i natt var 23 grader!

Utsikt över hamnen från gamla stan.

Att spanska polisen kan köra bort husbilar som parkerat där man inte får har vi hört talas om, men inte att man fått p-böter. Men under promenaden hit såg vi faktiskt en som fick det. det var en engelsk husbil som ställt sig tvärs över fyra parkeringsrutor i stan. Det såg uppkäftigt ut så det var rätt åt han..

Medhavd lunch på stranden under cykeltur till Benicarló.

Skymning över Medelhavet.

Skymning över campingen. Vid sjutiden är det mörkt.

Sista lunchen på tapasbaren "pensionista" för i år. På måndag åker vi vidare söderut.

Det har varit skönt att få slå läger ett tag och känna sig lite hemma. Vi har faktiskt varit här i Peñíscola i sammanlagt 5 månader under de år vi varit här, så vi hittar rätt bra och börjar känna till det mesta. Och vädret har inte varit fel den här månaden, den mesta tiden mellan 25 och 30 grader och ingen dag under 20. Några regnstänk har kommit ett par nätter.

Eva och Tommy åkte hemåt för ett tag sedan. Eva berättade att hon bromsade resor hit ner i många år men gav till slut med sig. Och det ångrade hon inte. De har en del att göra på hemmaplan, men ska åka tillbaks hit ner så snart det är möjligt, kanske redan i januari.

I fredags var vi bortbjudna till Gunnar och Anna, de som bor i husbilen i Australien på vintern och i Europa resten av tiden (ett par månader i Sverige på sommaren).

Eftermiddagskaffe hos Unni och Ivan från Kil i Värmland.

Nu är tiden i Peñíscola snart över för denna gången. Imorgon åker vi de femton milen till en ställplats strax utanför Valencia och sedan vidare till Calpe. Det har varit en bra tid med fint väder och trevliga människor, även om man saknar en del av de som var här första gångerna vi var här. Det har varit dödsfall, vissa är sjuka och en del kommer hit senare.
Vi har bokat tid i Bolnuevo (Playa de Mazarron) den 15 november så vi har några dagar att turista lite på.

Svalare väder och Halloween

Helt plötsligt är det bara 20 grader på dagarna och en del blåst. Skillnaden är stor mot de 27-28 graderna vi haft under ett par veckor nu. Det som bidrar till höststämningen är att allt fler restauranger och strandbazarer stänger.

En del tycker det är kul med blåst och flyger med drakar på stranden. Men vi ska inte klaga, chattade lite med våra finska vänner Eva och Hasse - de var i Örkelljunga (på väg söderut) och väntade ut stormen Simone med orkanvindar i byarna. De sov nog inte så gott den natten.

Vi gjorde ett nytt försök med cachen i hamnen i Benicarló. Denna gång slapp vi punktering och hittade cachen till slut. Det var en väldigt liten magnetisk cylinder gömd i en vägskylt. Trots det lilla formatet innehöll den den obligatoriska loggboken (i form av en smal remsa).

I torsdags gick ett gäng svenskar på Halloween-fest på campingens restaurang.

Dagen efter var det helgdag och det mesta var stängt. Mycket folk på stranden och många badar fortfarande. Rita och Roland berättade att det fortfarande var dryga 20 grader i vattnet och tycker det är lite speciellt att bada i havet i november..

Vi skickade ett grattis-SMS till Uno som nu är i Bolnuevo. Han fyller 85, men still going strong!
Vi skypade med Sture och Inga-Lisa som är på Sicilien och blir kvar där i vinter. De berättade att Inger och Lennart är framme i Galé i Portugal, som är deras favoritställe. Fler och fler övervintrare börjar komma och hit till campingen har Unni och Ivan kommit. De umgicks vi en del med i våras, när vi var bland de sista svenskarna som var kvar här. Och vi läste att Rune och Aina äntligen är på väg efter trasslet med hjärtat som Rune haft.

Vi träffade ett par svenskar (från Stockholmstrakten) som är verkliga resenärer. De tänker tillbringa hösten här. Sedan åker de till Frankrike och ställer upp bilen på ett ställe och flyger till Australien där de också har en husbil och tillbringar vintern där. Till våren flyger dom tillbaks till Frankrike, hämtar ut den andra husbilen och åker så sakteliga till Sverige igen.

En fördel med det lite svalare vädret ("bara" dryga 20 grader) och när det är molnigt är det är lite folk på stranden. Då passar vi på att gå där med Yoki.

Nu har även tanten på hörnet stängt sin affär och öppnar inte igen förrän i april. Man undrar vad alla dessa butiks- och restaurangägare gör resten av året.

På allhelgonahelgen är många långlediga och ett populärt nöje är att cykla omkring med sådana här fordon.

Många små bondgårdar häromkring verkar öde och står och förfaller. De unga är väl inte intresserade av att ta över föräldrarnas verksamhet. Men undantag finns. Ett par ungdomar håller på att renovera en gård i närheten och röjer upp marken för att odla något där.

Kärlekslås och arroz negro

På bron över vallgraven vid gamla stan var det ännu mera hänglås än i våras. När vi tittade närmare på dem förstod vi plötsligt varför de hänger där. På hänglåsen fanns två namn - det är allså en kärlekssymbol. Antagligen slänger man nycklarna i vallgraven för att låsen inte ska gå att öppna igen.

Lunch. Jag provade den paellaliknande, men kolsvarta rätten arroz negro. Färgen och sältan kommer från bläckfiskbläck. Smaken var lite udda - jag föredrar nog riktig paella..

Den här äldre gentlemannen kom körande med den här underliga farkosten. Den drevs av en bensinmotor och barnen verkade uppskatta åkturen. Vi kände igen mannen, det var han som för ett par år sedan demonstrerade en segway (som Ingrid provade).

Värmen bara fortsätter med 26-28 på dagarna och runt 23 på kvällarna. Stavgång får bli efter gångbanan som går längs stranden, där det kan fläkta lite.

Punka i Benicarló

Fikonen börjar mogna liksom apelsinerna.

Och poliserna dirigerar som vanligt trafiken för skolbarnens säkerhet. En vid skolan, en vid stora vägen och en eller två vid stora vägen på andra sidan våtmarken. 4 gånger per dag!!

I dag cyklade vi in till Benicarló för att leta efter en geocache vid vid hamnens vågbrytare. Jag fick punktering på cykeln strax innan, så vi fick gå sista biten. Vågbrytaren är hög så det var inga svalkande vindar från havet utan hett som i en ugn, så vi gav snabbt upp försöket att hitta den.
Vi gick med cyklarna för att leta upp en cykelreparatör, men han hade siesta till klockan 17.00. Det mesta är stängt här i Spanien under dagen. Så det blev en par timmars väntan.

Men det gick ju ingen nöd på oss. Först en stunds slappande vid stranden (staden Viñaros i bakgrunden). Idag är det två månader till julafton, det kan man inte tro..

När vi såg att fiskeflottan var på väg in gick vi bort till fiskehamnen.

När fiskebåtarna kommer in ljuder en sirén (liksom i fiskehamnen i Peñíscola) och både vuxna och barn strömmar till.

 Sedan gick vi och åt på en tapasbar och till slut blev punkan fixad och vi kunde cykla hem igen.

                                                      Sjömannen till höger står staty nere i hamnen.

Vi tittar rätt mycket på svensk TV på kvällarna. De flesta har parabol, men det är ingenting för oss. Vi vill kunna titta när vi vill och inte bara vid ett visst klockslag. Så vi använder datorn och är det lite dålig Internet spelar vi in och tittar dagen efter (utom nyheter förstås, som är färskvara). Dessutom kan vi se alla program, även de som inte får sändas utomlands, med en VPN-tjänst som kostar 40 kronor i månaden. Det kan man inte med en parabol. För att få bättre ljud kopplar vi in datorn till bilstereon.

Geocaching och vinterställning av campingen

På fredag gick vi samt Eva och Tommy och Kjell och Margareta ut på en restaurang. En trerätters kostade 10 euro (ca 88 kr) med en halvflaska god Rioja.
Söndagen var molnig och "bara" 23 grader så det blev stavgång vilket vi inte gjort på ett tag pga värmen. Vi gick längs stranden eftersom det var lite människor där idag. Tyvärr har man infört hundförbud hela året här, liksom på många andra spanska stränder. Men eftersom stranden sluttar ner mot havet syns inte lilla Yoki från vägen 

En annan sak vi börjat med är geocaching. För de som inte vet vad det är kommer en förenklad beskrivning: Folk har gömt föremål som man ska försöka hitta med hjälp av ledtrådar och en lämplig GPS-programvara i t.ex. telefonen. Det är väldigt populärt över hela världen och bara några hundra meter från campingen finns 3 st gömda. Dessa har vi lyckats hitta och på bilden är jag i färd med att skriva in vårt användarnamn och datum på en lista i cachen. (Tyvärr hade det blivit en fläck på kameralinsen så bilden blev lite suddig).
Man letar först upp cacharna på Internet och det är så gott som alltid en intressant bekrivning av platsen där cachen finns.
Att leta efter en cache gör att man dels kommer till ställen man annars inte skulle besökt och att man får reda på nya saker.

En cache skulle finnas i gamla stan vid något som kallas för El Bufador (blåsaren). Vi har gått förbi platsen många gånger utan att ha sett hålet. Det hålet går ned i en underjordisk gång som mynnar ut i havet. Vid storm från sydost pressas vågor och luft in och blåser upp genom hålet som på bilden (som inte jag tagit..) Cachen verkade vara lite läskigt nära hålet, så jag med min dåliga balans gav upp idén. Men det finns en ännu värre cache här i gamla stan, där man får ha klätterutrustning för att ta sig nerför den branta bergsväggen ner till havet och sedan simmande leta efter cachen.  I våras såg vi några ungdomar som klättrade ner där, nu förstår vi varför!

Nu har man börjar vinterställa campingen, dvs man beskär träden så att inga blad finns kvar.

Och snart ser hela campingen ut så här, vilket uppskattas om man vill ha sol och slippa en massa löv på husbilen och uteplatsen.

Nu har vi varit här i två veckor och vädret har varit fantastiskt. 25 grader och drygt det nästan varje dag och ljumma kvällar med bara ett par grader lägre.

Det är ganska många tomma platser nu, många har åkt hem. Kjell och Margareta har också åkt, men de är ju övervintrare så de åkte söderut och är nu i Calpe.

Det kommer fler och fler övervintare (bl.a. ett par vi träffade i Bolnuevo i våras - de är på väg dit igen) och om ett tag är säkert campingen fullbelagd igen.

Varmt!

Igår var officiella temperaturen som på bilden. Jag upplever dessutom solen hetare här nu i oktober än någonsin under sommaren hemma. Alltså den varmaste dagen i år för oss. Inga-Lis trivs med värmen och ligger gärna på stranden medan jag håller mig i skuggan och har en duschflaska till hands...

Nu har det varit varmt och torrt nere i Spanien sedan i våras och det man kan bli lite orolig över är att när det väl slår om kan det bli våldsamma oväder med översvämningar som följd.

Samtidigt som vi upplever fantastiskt sommarväder, såg det ut som på bilden ovan idag där hemma. Verkar som vintern börjat...

Det är många svenskar här och åtskilliga av dem är inte övervintrare, utan tagit ledigt från jobbet några veckor och vågat sig ut på den långa resan hit för att förlänga sommaren..

Så här bor vi nu, det finns vatten och disk/tvättställ på varje plats. Och torkvädret är bra..

En ny sak här är P-automater vid stranden, de första vi sett i Spanien. Men de är stängda, används tydligen bara på sommaren.

Papegojblomma vid campingens entré.

Mera mys

På söndag kom Hans och Margareta, som det var ett reportage om i en veckotidning för något år sedan. De tänker stanna här i Peñíscola hela tiden fram till våren.

På kvällen var det dags för lite mys igen, denna gång hos Olle och Bitta från Timrå.

Det har varit behaglig temperatur senaste dagarna men på måndag började det bli varmare igen. Måndag är marknadsdag här i Peñíscola men det var alldeles för varmt så det blev bara ett kort besök.

Men det är härligt att äta middag ute i t-shirt och det är dryga 20 grader sent på kvällen.

Och vi hörde att "hemma" varnar man för snö...

De tjeckiska sandkonstnärerna är kvar.

Den här färgglada bilen från Luxemburg kom nyss.