12 november. Vi åkte den dryga milen (lämplig dagsetapp 👍) till La Mata där vi fricampade på en parkering vid havet. Nu när trycket från Madridborna (som har massor av sommarstugor häromkring) upphört, är det en populär plats för husbilar. Polisen bryr sig inte om att man upptar flera parkeringsrutor (felparkering) eller tar ut stolar utanför bilen (illegal camping).
Här finns goda promenadmöjligheter. Dels längs träspångar (Torrevieja i bakgrunden) eller längs stranden (La Mata i bakgrunden. Inga förbudsskyltar mot hundar, som är vanligt annars på spanska stränder!
Torrevieja var tidigare en fattig stad som levde på saltutvinning, men sedan kom turisterna. Nu är den en relativt stor stad och mer än häften av invånarna är utlänningar. Och då räknas bara de som har egendom där, inte de som hyr.
Göran (Annikas svärfar) kom till vår husbil och vi promenerade till deras lägenhet i centrala La Mata. Här bor han och Kerstin halva året och stortrivs. Tyvärr hade Kerstin åkt hem till Sverige för att fortsätta en behandling för sina magbesvär, men vi hoppas att vi ses vi ett senare tillfälle.
De har ingen bil utan, som pensionärer, åker de gratis buss i området. Ibland hyr de en bil för längre utflykter.
Det blev ett glas vin i deras lägenhet, innan vi gick ut för att äta.
Vi gick till Görans favoritställe, en indisk restaurang där man sitter ute med bara väggar av plastväv som skydd om det blåser.
Vädret är fortsatt bra med lagom varma dagar och 17 grader till sent på kvällen.
Maten var väldigt god och inte blev man ruinerad heller. Här kan man gå ut och äta utan att bli förbannad på priserna!
Eftersom sämre väder var på gång beslöt vi att åka till en ställplats där det finns affärer på nära håll och hade grus som underlag så att det inte blir lervälling av regnet.
Men först åkte vi tillbaks till San Fulgencio - vi hade glömt lämna tillbaks nyckeln till grinden, som vi betalt 5 euro i pant för. Men det var ju bara en mil dit.
Sedan åkte vi in till köpcentret Habaneras för att köpa ett kort för Internet. De 10 GB i månaden vi har på vårt svenska abonnemang räcker inte om vi ska se svensk TV. Lite krångligt även i Spanien, men beväpnade med passet och adressen i La Mata till Annikas svärföräldrar gick det bra. (I Tyskland kan det vara något steg till innan man får det att fungera.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar