22 februari. Så var vi då på rull igen! En tröst i bedrövelsen är att reparationen av kopplingen blev ca 10 000 kronor billigare än om det hänt hemma. Vi kommer nog inte att åka så långt någon fler gång, det blir 200-300 mil längre resa till Portugal, än om man stannar på Spaniens sydostkust.
Vi har åkt i Portugal 6 gånger och det har varit fantastiska upplevelser. Synd att sista gången skulle sluta så trassligt.
Inga-Lis körde även sista etappen, mot Spanien. Naturligtvis blev det 125:an där apelsinförsäljarna varvas med flickor som sitter på stolar och erbjuder helt andra varor..
Eftersom det började bli lite sent stannade vi i Vila Real de Santo Antonio (vid gränsfloden) där vi nästan helt säkert skulle få en plats på ställplatsen (den är jättestor). Vi passade på att handla där (den hela grisen fick vara kvar), och i morgon lämnar vi storkarnas och korkekarnas land!
23 februari. Nu åker vi över gränsfloden Guadiana.
Och på andra sidan är vi i Spanien och Andalusien igen.
Det blev en väldigt kort etapp idag, till Isla Christina. Den här ställplatsen har tagit fyra år att få klar, och det blev den i augusti i fjol, berättade ägarna.
Den ligger alldeles intill ett marskland med rikt fågelliv.
Nackdelen är att den inte ligger på gångavstånd från centrum och stranden med de stora, vackra snäckorna. Men det finns en liten delikatessaffär inärheten, som har specialiserat sig på olika tonfiskrätter. Till midag blir det Lomo de Atun Ahuminado (rökt tonfiskfilé). Påminde om rökt renfile, fast mycket mörare.
Här kan man beställa en tuk-tuk för en seight-seeing tur. Vi, två fransmän och två holländare gjorde det.
Först blev det en rundtur i marsklandet för att titta på fågellivet. Tyvärr fick vi bara se flamingos på avstånd. Däremot skopade guiden upp några små räkor, som ger flamingon dess röda färg.
Det blev även en tur runt i staden och en titt på den 12 km långa stranden. 1½ timme varade resan och det var en kul upplevelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar