Världen är liten

Vår tanke nu var att gena över höglandet mot ostkusten. Nu borde det vara tillräckligt varmt där uppe. Efter vägen blommar nu mimosan för fullt.

Vi passerade Sevilla igen. Denna gång blev det en ännu värre väg genom staden, med en intensiv trafik och rondeller med 7-8 filer. Det är en jobbig stad att åka igenom och det finns inga förbivägar runt som i de flesta andra storstäder. Men Inga-Lis skötte det med den äran och vi kom helskinnade igenom!

Vi åkte till en liten stad en bit från Cordoba. På gratisställplatsen stod en husbil. Döm om vår förvåning när vi upptäckte att det var det holländska paret vi åkt tuk-tuk tillsammans med i Isla Christina!! Det måste vara en chans på millionen att stöta på varann igen i detta stora land!!
Det blev en trevlig eftermiddag tillsammans med dem.
Och nog var det varmt alltid! Det gick knappt att vara i solen pga hettan. Dagen efter beslöt vi att ändra våra planer och åka ner mot kusten igen.

Leif ringde och hade tyvärr tråkiga nyheter. En av våra husbilskompis som jag ringde i höstas och frågade om de skulle söderut i vinter, sa att det blir inte av. Han hade fått cancer i matstrupen Och nu hade han avlidit, berättade Leif.

Att ta sig ut ur staden var lättare sagt än gjort. GPS:en lurade in oss på en riktigt besvärlig gata. Om vi sett vad som väntade oss bakom nästa gathörn hade vi inte åkt in där. För nu blev det mer och mer trångt. Hela vägen på vänstra sidan stod bilar parkerade och det blev smalare och smalare. Och vi fick en kö av bilar bakom oss.
Jag vek in backspeglarna och till slut blev Inga-Lis tvungen att köra upp på den lilla trottoaren till höger.
Men det var olika saker som stack ut från husväggarna. Det kom en polis från en polisbil bakom oss och hjälpte oss. Jag gick på ena sidan och han på den andra och höll utkik och dirigerade. Till slut kom vi ut på en större gata. Puh!!

Vi ringde Solan och hon sa att trycket på ställplatsen i Malaga minskat betydligt och att det var inga problem att få plats. Efter en stund ringde hon upp och sa att ställplatsen var helt fullbokad. Det är nämligen Andalusiens nationaldag!
Vi åkte mot mot Granada för att ta ett nytt beslut. När man åker genom spanska städer är det mycket som kan hända. Som här där en flock getter traskade om kring.

Vi åkte till en liten by några mil från Granada, där vi var enda husbilen på ställplatsen. Över byn gick en hängbro mellan två berg. Det vore en riktig höjdare (fast på ett negativt sätt) att promenera över på den.. På många äldre hus i Spanien ser elledningarna ut som på bilden!
Mera trassel: Vi hade dåligt tryck på vattnet och upptäckte att det var ett litet läckage vid varmvattenberedaren! Nya felsökningar..

Det var smala, slingriga vägar både dit och tillbaks igen. Men till slut kom vi ut på större vägar. I den här delen av landet är det mil efter mil, efter mil av oändliga olivodlingar. Ibland dyker den spanska tjuren upp i landskapet. Tidigare gjorde den reklam för ett brandymärke. Reklamen förbjöds, men tjurarna står kvar.

Så kom vi ut på motorvägen som går ner till Costa Tropical (tropiska kusten).

Från Granada har man utsikt mot det väldiga Sierra Nevada.

När man lämnar höglandet och åker ner till kusten blir terrängen bergigare och plastväxthusen breder ut sig.

Vårt mål för dagen blev en ställplats vid Motril. Det var många husbilar här (vi är fortfarande i Andalusien), men lyckades få en plats. Här fanns ett par vackra mimosaträd.

Vatten läckan var ett mysterium. Vi har tidigare haft en por i en slang, men då såg jag hur det droppade från slangen. Jag drog åt alla kopplingar, får se om det hjälper.

28 februari. Andalusiens nationaldag. Många människor i rörelse på barer och caféer och längs strandpromenaden. En del familjer har picknick på stranden.
Det kändes inte lika hett nere vid Medelhavet och morgonen var  ca 10 grader varmare (på höglandet hade vi bara ett par plusgrader).