Portugal - Vila Real de Santo Antonio

Anledningen till att vi inte åkte direkt till Portugal i höstas var de oväder som låg över norra Spanien då. Vi valde i stället att åka ner till  Sydspanien och ta Portugal senare.
Vi har alltid tyckt bättre om Portugal förut, men den här resan har vi börjat revidera vår uppfattning om Spanien så smått. Vi har träffat många trevliga och hjälpsamma spanjorer som dessutom kunnat hyfsad engelska. Och antalet husbilsställplatser har ju ökat markant under de vintrar vi varit hemma.

13 januari. Idag fortsatte vi den sista etappen mot Portugal. Några mil innan gränsen åkte vi över Rio Tinto , röda floden. Man förstår att, efter kraftigt regn som drar med sig den röda jorden, gör floden skäl för sitt namn.

Här åker vi över gränsfloden Guadiana, innan vi svängde av till den stora ställplatsen vid båthamnen i Vila Real de Santo Antonio (det finns även ett annat Vila Real, i norra Portugal).

Här står vi, precis vid floden med utsikt från framrutan mot Spanien. En del åker hit till nyår för att uppleva två nyårsfyrverkerier, först på den spanska sidan och en timme senare här i Portugal (här har vi alltså fått ställa tillbaks klockan en timme). Men vi tror inte att Yoki tycker att det vore en bra idé..
Ställplatsen kanske inte är så välpolerad (vissa anser den som "sunkig"), men ligger fint till vid gränsälven (i alla fall om man som vi hade tur och hamnade på första parkett) och nära en stor båthamn. Dessutom ca 500 meter till en välsorterad fransk affär (Intermarché) och lika långt till en livlig stad med många affärer och restauranger. Dessutom är den billig - 4,50€ per dygn (utan el)!

Nu är värmen tillbaks igen! Lunch med en kall öl på torget satt fint.

 Portugiserna gillar gult och blått, mängder av hus i Portugal är målade i dessa färger!

15 januari. Idag gick vi en långpromenad längs älven ut mot havet. Fast inte riktigt ända fram. Vi vände mot stan igen för lunch. Portugiserna är de som äter mest fisk per invånare i Europa och favoriten är den norska torsken. Vi beställde var sin liten portion (tapa) av Bacalhau à brás, Portugals nationalrätt, gjord på bl.a. torkad torsk. Sedan strosade vi hemåt så smått.

Intill ställplatsen har zigenarna sina marknadsstånd varje dag. Tyvärr är de väldigt påflugna om man verkar intresserad av något, så det är lite jobbigt att gå och titta här.
I gräset blommar för fullt en a mina favoritvårblommor, den lysande gula blomma som Inger (från Askersund) kallar för guldklockor.