El Rocio

Den här staden har vi hört mycket talas om, men åkt förbi fem gånger. Men den här gången svängde vi in till El Rocio och tog in på en camping. Eftersom vi tänkte stanna ett par dar så passade vi på att tvätta. Temperaturen är betydligt lägre (liksom i hela Spanien), bara 15 grader som mest (5 på morgonen och en svag, men isande vind på förmiddan), men det är bra torkväder för att slippa torktumla och hänga tvätten i stället.
Och vi ska inte klaga, hemma rasar det ena ovädret efter det andra. Senast stormen Jan med så kraftiga vindar att man bl.a. stängde av Höga Kusten-bron. Inte så mycket snö tydligen, men som vanligt den hemska ishalkan.

Här, vid infarten till stan, slutar asfalten. Alla gator i stan består nämligen av en väldigt finkornig, fluffig sand, som är skonsamt mot hästarnas hovar. Men inte mot mina ben, det känns som att gå i lössnö!! Det märkliga är att den dammar väldigt lite när bilar kör förbi!

Det första man stöter på, när man går från campingen in till stan, är den här baren där man knyter fast sin häst i det höga staketet. Sådana staket är det framför nästan varje hus i staden.

Det här är nämligen hästarnas stad dit olika katolska brödraskap pilgrimsvandrar på sina hästar. Det är t.o.m. en mängd hästplatser på campingen!
Den största tilldragelsen är 50 dagar efter påsk, då hundratusentals vallfärdar hit och har religiösa riter och enorma fester med bl.a. eldar och flamencosång och -dans!
Här är en länk (på engelska) där man kan läsa mera: El Rocio
Vi har ett par finska grannar som hävdade att stadens like inte finns någon annanstans i Europa. Bara i Mexico har de sett något liknande.

El Rocio är norra Andalusiens religiösa centrum och det verkar som de flesta av de över hundra olika katolska brödraskapen har sin egen kyrka här.

 I den här kyrkan står El Rocios egen madonna staty och strax bredvid tänder man ljus för henne.

Här börjar nationalparken Donana och i sjön intill staden finns en mängd fåglar, bl.a. flamingos och skedstorkar.

Förutom försäljning av diverse religiöst krims-krams finns även affärer för ridtillbehör (naturligtvis) och även vackra flamencodressar (vi är ju i Andalusien, flamencons land!).

Tyvärr kom inget brödraskap inridande med sina fina kläder och trummor och fanor denna dag. Men den här stiliga damen, som red förbi vårt bord när vi åt lunch, duger bra!