Armacao de Pera

Pga omständigheterna med min bältros kändes det jobbigt att vara kvar i Albufeira där det är långa jobbiga vandringar till det mesta, så vi beslöt att åka till Armacao de Pera i stället.

För ett antal år sedan när vi stod en längre tid i Gale (mellan Albufeira och här) cyklade vi ofta hit. Det är kanske ingen turiststad direkt, men har ändå en charm. Kanske just därför..


Det finns en parkering där det ofta stod husbilar, men det var riskfyllt eftersom polisen, på borgmästarens uppmaning, (troligen efter påtryckningar från campingägare) körde bort husbilarna, fotade av deras registreringsskyltar och hotade med dryga böter om man visade sig här igen!!
Så vi tog in på campingen en bit bort.

Vi parkerade bredvid en jättehusbil som verkar ha stått här länge. De hade ihop med sin stora släpvagn byggt en stor inhägnad jättegård, där de hade hundar. När vi tittade närmare på släpvagnen, kände vi igen den. Det var ett par tyskar som stått i Bolnuevo med sina Berner Sennen och försörjde sig på att tillverka hundprylar. T.ex. har de gjort selen som Yoki har!! (Världen är som sagt var liten här nere..)

När det gäller min bältros kan jag berätta att dundermedcinerna jag fick var väldigt effektiva! Det smärtlindrande preparatet fungerade så gott som ögonblickligen och effekten höll i sig närmare 12 timmar tills det var dags för en ny tablett!!
Så i natt har jag sovit utan att behöva vakna till den outhärdliga tortyr som var innan!! Frånsett de gånger jag var tvungen att kliva upp och ta de andra tabletterna (som dämpar själva virusinfektionen) förstås.
Tack för deltagandet på kommentarsfältet och andra sätt!

Vi läste att borgmästaren (troligen efter påtryckningar från restaurang- och butiksägare) gjort en helomvändning och numera accepterar husbilar. Den lokala fotbollsklubben sköter området och man har dessutom fixat vattenpåfyllning och gråvatten- och toatömning!!

27 januari. Vi beslöt att åka dit i stället! Men först åkte vi till pingo doce (Portugals största livsmedelskedja) för att handla. Yoki åkte som vanligt kundvagn i sin väska. Jättekul tycker han!

Det är ett fantastiskt läge på den här parkeringen. Alldeles vid stranden, båtar, fiskestugor och restauranger!

Och bara ett par hundra meter in till stan. När vi kom var det gott om plats, men efterhand så fylldes det på rejält.

Det finns många fiskebåtar (och andra typer av båtar) här, men ingen hamn. Och det är märkligt att en såpass stor fiskehamn saknar en hamn.
I stället har man kraftiga motorer och tar REJÄL fart så att man kommer en bit upp på stranden. Sedan kommer en traktor och bogserar iväg båten till en tryggare plats längre upp på land.
Uppe th en typisk fiskebåt med ett par kraftiga motorer som ger tillräcklig fart upp på stranden.

28 januari. Idag promenerade vi till Doras för lunch. Här åt vi varje gång vi gjorde en cykelutflykt hit med Sture och Inga-Lisa samt Inger och Lennart. Här serveras en god billig dagens bestående av portugisisk husmanskost. Vi var även här med Solan och Lasse en gång, men då var det helg och då serverade man tyvärr inte dagens.

Bältrosrapport: Behandlingen ska vara i fem dygn (utom det smärtstillande som jag kan prova att sluta med när jag vill).
Det smärtstillande preparatet  var helt gudomligt - smärtan, ömmandet och kliandet upphörde så gott som helt!.
Antivirusmedicinerna fungerar också, utslagen stoppades upp och börjar minska och såren efter utslagen börjar torka ut!
Detta efter två dygn!!
Idag provar jag att skippa det smärtstillande. Har inte tagit det sen igår kväll och fortfarande ingen smärta.
Så till middag blir det rödvin till oxfilen 👍